Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Indien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
enda. Vi erinra här exempelvis om de indiska
sjalarna, mantlarna och andra beklädnadsartiklar,
som på en botten af indisk röd kasjmir af fullaste
glöd visa storblommiga silkesbroderier. Äfven
många praktfulla turkiska sidentyg, som ställa hela
färger i breda ränder emot hvarandra, höra hit, så
i synnerhet de arabiska burnuserna från Syrien till
Marokko. Utställningen visade derpå exempel i mängd.
Lika så är det sätt, hvarpå inderna använda guldet
i sina väfnader, ett tvåfaldigt. Antingen fördela
de det nämligen i små mönster på en enfärgad botten
eller med åtskilliga andra obrutna och saftiga färger,
eller låta de det verka i en blank yta. Denna senare
princip är väl mer egnad att frambringa en praktfull
verkan, medan den förra eller mattprincipen mera afser
lugn och finhet, dock ingalunda färglöshet. Emellan
dessa båda principer ligger en outtömlig rikedom
af skiftningar, som än mer vända sig åt den ena,
än åt den andra sidan, så att studiet af de
orientaliska väfnaderna erbjöd ett ständigt nytt
intresse. Säkerligen ha de heller aldrig varit i sådan
omfattning förenade på ett ställe som här i Wien,
om man än måhända i London såg flera praktexemplar.
Men väfnadsslöjden är ej den enda, hvari den
österländska och särskildt den indiska konsten är
framstående. Orienten är metallteknikens uräldsta
hem, och all finare konst i jern och stål har nu
mera nästan endast bibehållit sig i Asien. Europa
har under loppet af det förra århundradet, under
konstslöjdens förfall sedan renässansen, glömt den
konst, hvarför dess vapen- och låssmeder en gång
voro så berömda, och hvad Spanien på utställningen
i denna väg visade oss var, som vi sett, endast ett
lyckligt återupptagande af en gammal arabisk-morisk
konst. Ty värr, har äfven orienten nu gått tillbaka i
dessa slöjdgrenar, och de sirade vapen, norra Afrika,
Egypten och Turkiet med alla sina provinser i Wien
utstält, förrådde visserligen ännu den gamla tekniken,
men ett vida råare arbete. Ännu sämre stod det till
med guldprydnaderna. Filigranen hade visserligen
öfver allt bibehållit sig, men ingenstädes såg man
någonting, som ens på afstånd erinrade om den gamla
finheten i arbetet.
Den nu varande orientaliska metallkonsten börjar, när
man fordrar ett bättre arbete, först på andra sidan
Kaukasus och i Persien. I den persiska afdelningen
sågos rustningar och delar af sådana, i synnerhet
hjelmar, bröstpansar, arm- och benskenor, som ännu
visade en god guldinkrustering i förträffliga gamla
arabesker. De öfverträffades dock i alla hänseenden
af de indiska vapnen och rustningarna, hvaraf ett
glasskåp innehöll en stor samling. Äfven var af alla
orientens länder, Kina och Japan undantagna, Indien
det enda, som ännu glänste med sin guldsmedskonst,
med sina sirliga guld- och silfversmycken, med en
särdeles lycklig användning af ädelstenar och framför
allt med en synnerligt förträfflig genomskinlig
emalj. De indiska metallarbetena visade lika stor
mångsidighet i förfaringssätt, hvaraf en stor del ännu
uteslutande hör Indien till, som finhet, sorgfällighet
och fulländning i utförandet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
