Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Persien - Indien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
färgtoner - allt detta se vi de persiska
väfnaderna nästan utan undantag som en naturlig
regel iakttaga. Och att det egentligen är något
naturligt, som deri väcker vårt välbehag, visar den
omständigheten, att samma företräden till en viss
grad äfven äro utmärkande för de dock för öfrigt
alldeles olikartade indiska, moriska, turkiska
äfvensom de kinesiska och japanska, ja, till och
med för sådana europeiska folks alster i samma väg,
som ännu ej blifvit för mycket påverkade af våra
nyare kulturmedel.
Persiska mattor, yllemattor af alla storlekar
och från alla delar af landet äro här utstälda
vid sidan af bomullstyg med vackra mönster, tunga
sidenväfnader och sirliga broderier. Den samling,
hvarmed kultusministern, prins Ali Kuli Mirza,
en farbror till den regerande sjahen och en stor
älskare af konster och vetenskaper, bidragit att höja
utställningen, innehåller praktfulla handskrifter
med färglagda arabesker, till en del af persiskt,
till en del af syriskt och arabiskt ursprung, en
outtömlig grufva för tecknaren, Den andra delen af
denna samling, innehållande fornkinesiska porslin,
befinner sig i pavillon des amateurs.
Vid sidan af Persien har Indien sin naturliga
plats. Med alla olikheter för öfrigt ha båda länderna
i afseende på sin konstslöjd så mycket gemensamt och
ha från hvarandra i detta hänseende mottagit så många
inflytelser, att de i en sådan öfversigt som denna
svårligen kunna åtskiljas, om de än i följd af ett
olyckligt afsteg från den en gång uppstälda regeln
på verldsutställningen förekomma skilda. Oaktadt
vi derför redan i samband med Englands gifvit en
hastig skildring af dess stora kolonis uppträdande
i Wien, synes oss dock här vara rätta platsen att
uppvisa karakteren af Gangeslandets konstslöjd i
dess förhållande till den öfriga Orientens, men i
synnerhet till Persiens.
Denna karakter framträder, som bekant, framför
allt i dess väfnadsslöjd, i mattorna ej mindre
än i beklädnadstygen. För båda dessa väfnadsslag
gemensamt är, att de aldrig använda skuggning för
att derigenom lyfta en utsiring från ytan, och
vidare att de aldrig med grått försvaga färgernas
verkan. I allmänhet, säger Jakob Falke, hvars ledning
vi här åter följa, ligger de orientaliska mattornas
koloristiska princip deruti, att de söka så fördela
en rik mångfald af färger, att ingen framträder som
herr skande, utan att på lagom afstånd ögat blott ser
en gemensam ton, hvilken får sitt behag af färgernas
skimrande spel. Denna fördelning kan ske i ett mera
blommigt mönster, som på de indiska eller persiska,
eller mera geometriskt, som hos de levantiska. Ett
undantag derifrån göra de flesta smyrnamattorna,
hos hvilka rödt och grönt, i synnerhet det förra,
uppträda i breda massor.
Denna motsats mellan färgerna, som hos mattorna är
ett undantag, är deremot hos orientens beklädnadstyg
någonting mycket vanligt. Väl följa äfven de till en del,
ja, till och med i ännu högre grad mattornas princip,
d. v. s. fördelningen i små partier, och detta gäller i
synnerhet om de tibetanska och persiska själarna, men
denna färgprincip är dock långt ifrån den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
