Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Jemförelse mellan Japans och Kinas utställning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
i lifligare färger, stundom med naturalistiska mönster
af blommor och fåglar, alltid utan skuggning, de förra
dels med fina, dels med de djupaste och saftigaste
färger, dels ytterst mjuka i färgharmonin, andra
åter genomdragna med breda guldpapperstrådar af den
präktigaste verkan.
Bredvid porslinet och väfnaderna stå väl
metallarbetena högst. Kinesernas bronser, till stor
del egnade åt gudstjensten och derför merendels
af de barockaste former, kunna ej mäta sig med
sina föregångare, men i de sirligaste smycken
af guldfiligran, som äro märkvärdigt fria från
barock teckning, åstadkomma de ännu de finaste
arbeten. Deremot utmärka sig de japanska, med
silfver inkrusterade bronsarbetena, om än i formen
ej heller utan sin anstrykning af det barocka,
genom en förvånande skicklighet och fulländning
i utförandet. Vid deras sida ställa sig värdigt
de japanska guldlackerade sakerna, med hvilka de
europeiska härmningarna ej ens på långt håll kunna
mäta sig, medan de motsvarande kinesiska arbetena
i smak och teknik visa sig vida underlägsna. Lika
så ha de kinesiska emaljerna sjunkit och ej ens
bevarat den gamla craquelétekniken, utan i stället
antagit ett slags målad emalj på tunt kopparbleck,
den ovaraktigaste af alla. Japanerna öfva ännu
email cloisonne och med stor finhet i tekniken,
men i färgskönhet stå dessa arbeten långt under
sina kinesiska föregångare från medeltiden eller det
sextonde och sjuttonde århundradet.
Så befinner sig dessa östasiatiska länders konst länge
sedan i tillbakagående. Men det betänkligaste är,
att äfven de nu fått sin europeiska fråga. Japan gör
sitt bästa att inrätta sig på europeisk fot och söker
tillegna sig den moderna civilisationen. Det är redan
upptaget i de nyare kulturstaternas harmonikonsert,
dess sändebud residera vid hofven, ge diplomatiska
middagar och hålla speeches lika ledigt som trots,
någon Disraeli eller Gladstone. Vi ha sett de små
männen med den brokigt sirade drägten och de båda
sablarna frampå magen komma och förvandla sig
till salongslejon i frack och skorsten. Och nu
ha de samlat, hvad den europeiska civilisationen
och den europeiska slöjdfliten skapa och skickat
hem det som mönster. Vi betvifla ej, att de kloka
männen med de små, klipska ögonen dermed handla
i sitt lands och sitt folks intresse, men vi, som
äro vänner till hvarje godt, skickligt och framför
allt egendomligt konstarbete, vi skola derigenom
gå miste om en stor njutning och en annan gång i
stället för de täcka, egendomliga, om än bisarra
föremålen endast få se barbariska efterbildningar af
våra egna verk. Svårligen skall väl en ny europeisk
verlds-utställning ännu en gång visa oss dessa
länder och hela orienten öfver hufvud i deras fulla
egendomlighet.*)
Vi stå nu, sedan vi genomvandrat palatset i hela
dess längd och sett de skatter från de mest skilda
verldstrakter, som dess gallerier och gårdar gömma,
vid tröskeln till den östra portalen, färdiga att
derigenom träda ut i det fria. Innan vi dock lemna
det, kasta vi ännu en gång blicken
*) Jacob Falke i Liitzows Kunst und kunstgewerbe auf
der wiener weltausstellung.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
