Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Språkets arter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SPRÅKETS ARTER. 15
således ’ vid. närmare betraktande vara en afbild af för-
gångna tiders talspråk; det är en fotografi af vårt språk,
hvilken ej tagits i dag utan för flera hundra år sedan.
Men om så är, hvarför ej då taga en ny fotografi?
Detta är väl ej omöjligt, men det är lättare sagt än gjort.
Det är visserligen en själfklar sak, att skriftspråket bör
vara så lika talspråket som möjligt, men en fullkomlig
likhet är ej möjlig och, som vi skola se, ej häller önsklig.
Likasom ingen fotografi kan vara fullt lika med den lef-
vande människan, lika litet kan det skrifna ordet vara
alldeles lika med det talade. Våra bokstäfver räcka
nämligen ej till för att beteckna alla de ljud, som finnas
i språket, och äfven om vi mångdubblade deras antal,
skulle det ändå bli otillräckligt. Ty en bokstaf är i all-
mänhet blott en gemensam beteckning för en hel mängd
hvarandra liknande ljud. I orden tal och tall ha vi ej
fullt samma a-ljud och i orden ful och full ej fullt samma
u-ljud. Ja strängt taget ha vi ej häller samma p-ljud i
lampa och lampmatta. På grund af det följande m
uttala vi nämligen p i det sista ordet genom näsan. Ett
språkljud kan sålunda förändras till och med i samma ord
på grund af inflytande af ett vidstående ljud.
Men det är ofta öfverflödigt och opraktiskt att i skrif-
ten uttrycka dylika förändringar. Och kunde äfven in-
föras lika många bokstäfver i alfabetet, som vi ha ljud i
språket, så kunna vi dock ej i skriften återgifva alla de
olika tonfall och uttryck i rösten, som vi använda i talet.
Ordet ja kan till ex. allt efter olika sätt att uttala det
betyda "det är alldeles rätt", "så sluta då för guds skull”,
«det kan väl så vara, men 1 alla fall:såf ös so. 0.stv:
Men om således skriften af helt naturliga skäl aldrig
kan blifva en fullt trogen afbild af det talade språket, så
bör man ej häller försöka göra den därtill. Strängt taget
har ju, såsom förut framhållits, hvarje människa sitt sär-
skilda språk och hvarje språk är brutet i en mängd dia-
lekter. Kunde skriften blifva en fullt trogen afbild af
talet, skulle således hvar människa äfven ha sitt särskilda
skriftspråk. I det lefvande talet åtföljas, enligt hvad vi
visat,.språkljuden af en mängd bispråk såsom miner, åt-
börder o. s. v., hvilka förtydliga de uttalade orden, men
dessa bispråk kunna ej uttryckas i skriften. Det är sålunda
klart, att skriftspråket måste vara mer enhetligt än tal-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
