Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3. Språkets förändringar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SPRÅKETS FÖRÄNDRINGAR. 29
är en rest, men detta behöfver blott bero därpå, att denna
sammansättning är så gammal och så ombildad, att vi ej
kunna finna dess ursprungliga form. Jag är heter på skr.
asmi, gr. eimi, got. im. Den gemensamma grundformen
för dessa ord är esmö. En sådan ändelse -mi visar sig
äfven i en mängd andra ord i betydelsen jag och man
ledes då lätt till den tanken, att den är att sammanställa
med det m- vi ha i sv. mig = skr. mam, gr. me, lat. me
och i sv. min = lat. meus.
Stundom kan en sådan ändelse äfven stå före hufvud-
ordet; sv. förvånas heter på fr. s’étonner (läs setonné). Vi
veta att dessa båda ord äro bildade på ungefär samma
sätt, men "ändelsen" -s står 1 svenskan efter, i franskan
före. I båda språken är s en rest af besläktade ord,
nämligen sv. sig (egentligen af en växelform därtill sär/
och fr. se. I somliga språk är det regel, att ändelsen
ställes: före. Gosse — gossar heter till ex. på ett syds
afrikanskt språk umfana — abafana. Uttrycket ändelse är
tydligen i detta fall ej längre lämpligt, men en sådan
förstafvelse har alldeles samma ändamål som våra ändel-
ser. Det är blott platsen som är olika.
Äfven ändelser äro således — så vidt vi veta — blott
rester af en gång själfständiga ord, och äfven ordens olika böj-
ningsformer äro således fördolda sammansättningar.
Och genom ljud- och analogilagarnas invärkan kunna
naturligtvis ändelser likasom afledningar ombildas och
blifva typer för nya bildningar. Sammansättningsled kunna
således öfvergå till afledningar och ändelser och några fasta
gränser mellan dem finnas icke.
I sammanhang härmed må till sist påpekas, att till
och med hela meningar kunna sammansmälta till ett ord.
Så anses t. ex. vårt ord något utgå från meningen ne vat
ek hvat = icke vet jag hvad. I vårt forna språk förekom-
mer äfven formen nakvat (= nle—v)a(t—e)k— (hk) vat). ok
dagligt tal får detta ord nu ofta formen nåt såsom till
ex. såg du nåt — såg du något. En hel mening har
således i detta fall sammankrympt till ett enstafvigt ord.
&
Vi ha nu i korthet antydt, hvilka förändringar ett
språk kan undergå oberoende af andra språk. Men lika-
som de olika nationerna nästan alltid stå 1 större eller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
