Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hemmansägareklassen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vilket växte ganska starkt i äldre tider, har under
utvandringsperioden redan från början företett en svag tillväxt, för
att slutligen i våra dagar i regeln förminskas. I detta sistnämnda
förhållande ligger det kända faktum, att hemmasöner
och hemmadöttrar numera allt oftare övergiva fädernehemmet
för att söka sysselsättning på annat håll. Om dessa förhållanden
är talat redan här närmast ovan[1]. Likaså hålles, såsom
bekant, alltmera sällan dräng eller piga i årstjänst; allt
vanligare blir att man nöjer sig med tillfälligt bistånd vid de
bråda tiderna.
I Betänkandet är påpekat, att under tidrymden mellan 1750
och 1860 den odlade jordens areal blev minst fyrfaldigad. Då
tillökningen av hemmansägarnas antal var jämförelsevis svag,
måste detta ha inneburit en ganska betydlig ökning av åkerarealen
pr gård, vilket i sin ordning bör ha inneburit en förhöjning
av välståndet inom bondeklassen. Någon gång - om än sannolikt
mindre ofta än man vanligen tror - blev resultatet annorlunda
till följd av en för långt gången styckning av jorden.
Jordens större eller mindre styckning beror till ej ringa del
på de sedvänjor - mera än lagbud - som på olika tider
och olika orter iakttagits vid arvskiftena. För dessa förhållanden
redogöres utförligt av doc. Wohlin i Emigrationsutredningens
Bilaga X. Man kan urskilja tvenne typer i detta
fall: en mera aristokratisk, som strävar att bibehålla gården
inom släkten; samt en mera modern, som med jämnmod ser
att släktjorden utbytes mot den i våra dagar kurantare varan
penningar. Inom familjer, där den aristokratiska åskådningen
är rådande, ser man helst även att gården behålles odelad,
vilket ju giver åtminstone en av släktens medlemmar en tryggad
och ansedd ställning. - Av gammalt har den
[1] Hemmansägaresöner, som lämna hemmet, giva sig å vissa orter till
industriarbetare, men i regeln synas de anse en sådan ställning under
sin värdighet. De söka i stället etablera nägon affär e. d.
eller - emigrera. Det senare är, säsom bekant, numera ytterligt
vanligt. Och för innehavaren av ett litet kapital ställer sig ju
också emigrationen föga riskabel men så mycket mera lockande.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
