Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hemmansägareklassen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
svårligen kan man förmå sig att tro, att detta skulle vara det
enda och tillräckliga botemedlet.
Vittgående ekonomiska reformer erfordras nog; det tillhör
fackmannen att säga vilka, och huru de skola åstadkommas.
Den största tungan för en nutida hemmansägare är väl i regeln
ränta och amortering å gårdens inteckningar. Det nuvarande
tillståndet härutinnan förskriver sig ju närmast från den
»lika arvsrättens» införande (för man och kvinna) och stegras
i den mån den förr omnämnda mera »aristokratiska» arvskiftesprincipen
försvagas; med ett ord: ränta och amortering tynga svårast
sedan den tid och å de orter, där en fullt juridisk
delning sker mellan arvingarna av ett till sitt fulla verkliga
värde uppskattat jordbruk. Å en dylik gård får ägaren tillbringa
återstoden av sitt liv med att efter förmåga amortera inteckningsskulden,
och efter hans bortgång faller samma öde på
den som efter honom övertager gården. »Småböndernas samhällsklass
lever sålunda fram sitt liv i en ohjälpligt sig förnyande
skuldsättning, en ytterligare oerhörd börda på deras i
allt fall tunga arbete för utkomsten.»
Emil Svensén har vid olika tillfällen såsom ett botemedel
mot detta onda föreslagit inrättandet av en ny hypotekslåneform,
som skulle bestå däri, att å lånen endast erlades ränta,
medan amorteringen skulle vara en frivillig sak. Denna låneform
finnes redan, men »dylika lån utlämnas endast till mycket
begränsat belopp och äro omgärdade med så stränga föreskrifter
till skydd för lånegivarens rätt, att låntagaren endast i ringa
utsträckning kan begagna sig av dem». Svenséns yrkande är,
att deras användning skulle betydligt utvidgas och
säkerhetsmarginalen höjas, så att de till sist måhända rent av
bleve den allmänt gängse formen för fastighetslån. Förbindelserna,
för vilka ju ligger den bästa tänkbara säkerhet, den
alltid givande jorden, skulle kunna gå nästan som reda mynt
och bliva den naturliga placeringen för de i mindre villkor
levandes besparingar.[1]
[1] Vär redogörelse här är återgiven efter en artikel i Göteborgs
Handels- och Sjöfartstidning år 1909.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
