Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hemmansägareklassen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Såsom icke fackman kan jag för min del icke ingå i någon
granskning av förestående men har velat åtminstone bidraga
till att saken ånyo införes i den allmänna diskussionen.
I fråga om arvskifteslagarna råder ett förhållande, som enligt
min mening förtjänar en särskild uppmärksamhet. När en gård
övertages till fortsatt bruk av en arvinge, medan övriga
arvingar erhålla inteckningar, tillerkännes åt den förre
icke någon som helst större andel än åt de senare. Om man
ser situationen sådan den är, faller emellertid på den nye ägarens
skuldror uppgiften att åstadkomma avkastning ej blott
å egen utan även å övriga andelar. Dessa senares innehavare
uppbära däremot sina räntor utan det ringaste besvär och
disponera sin tid och arbetskraft för inbringande sysselsättningar
å andra håll. Detta kan ha varit rättvist i äldre tider,
när ett jordbruk ofta avkastade långt mer än den vanliga räntan.
Under nuvarande förhållanden åter, när ett medelmåttigt
skött jordbruk knappast ger mer ån sedvanlig inteckningsränta,
kommer den arvinge, som övertager gården, i själva verket i en
sämre ställning än de övriga. Detta förklarar kanske varför
man så ofta i våra dagar föredrager att sälja en arvfallen
gård och helt enkelt fördela köpesumman.
Rättvisan fordrar, såvitt vi kunna förstå, att den arvinge,
som vill fortsätta gårdsbruket, tillerkännes en större andel än
de övriga. - Om denna princip erkännes, uppstår sedan naturligtvis
behov av närmare bestämmelser till förekommande av
missbruk, vid ny försäljning o. s. v.
En dylik arvskiftesprincip som den hår föreslagna i fråga
om jordbruksfastighet skulle, om den kan göras effektiv, kanske
i någon mån även göra gårdsbrukets fortsättande mera lockande
och alltså förminska antalet fall, då gården genom försäljning
går ur släkten. Denna synpunkt bör väl icke få vara den avgörande;
det egentliga syftet är att tillfredsställa rättvisans fordringar.
Huru här skisserade uppfattning ställer sig i detta fall,
får överlämnas till sakkunnigas bedömande.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
