Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Torpareklassen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
lönestegringar hava, liksom stegringen av arbetslönerna utom jordbruket,
gjort torparna alltmera missnöjda med deras förutvarande ställning.
Under de ifrågavarande, förändrade förhållandena hava de sedan äldre
tid bestående, under den rikliga tillgången på arbetskraft och de
förutvarande lägre arbetslönerna avslutade arrandevillkoren för torpen
synts torparna för hårda. In natura utgående dagsverksprestationer
äro vanligen i sina fluktuationer konservativare än penningegottgörelser.
Många jordägare hava ej velat lämpa rättsgörelsen för torpen efter
dagsverkenas stigande värde, eller de hava försummat att i tid göra
detta. Torparnas villkor hava i sådana fall ej förbättrats i proportion
till arbetslönernas allmänna stigande, och mången gång har
torparen till följd härav uppsagt torpet, emot jordägarens åstundan
och till olägenhet för denne.
I fall som dessa har alltså orsaken till torpareklassens förminskning
i så måtto legat på jordägarnas sida, att dessa varit ovilliga
eller ansett sig oförmögna att jämka torpvillkoren efter arbetsmarknadens
förändrade förhållanden. Detta har emellertid endast gällt om en
del av jordägareklassen i riket, knappast om den större delen. Måhända
än vanligare har varit, att jordägarna, med hänsyn till de förändrade
förhållandena på arbetsmarknaden och till behovet av att
kvarhålla sina torpare, nödgats sänka dagsverksprestationerna samt,
vilket är en mycket allmän företeelse, övergå från dagsverken till
kontant arrende. Dagsverksskyldighetens ersättande med
penningarrende har nästan alltid påyrkats av torparen, som vid stigande
dagsverkspriser ansett för sig förmånligare att erlägga arrende, eller
som icke velat vara underkastad tvånget av bestämda dagsverken, vilka
han ansett medföra olägenheter för den fria och mest lönande dispositionen
av hans arbetskraft. Jordägarna hava mycket ofta varit nödsakade
att tillmötesgå denna fordran. Därefter hava från torparens
sida fordringar ofta framställts på sänkning av penningearrendet, och
jämväl härpå har jordägaren nödgats gå med, för att icke riskera
att få torpet stående obesatt. Denna utveckling från dagsverksskyldighet
till penningearrende, vilket senare sedermera successivt nedsatts,
har varit det kanske mest karakteristiska draget i torpinstitu-
tionens senaste utveckling.
Där nu en sådan modernisering av torpvillkoren ägt rum, hava
torparna visserligen, enligt utsago, oftare kvarstannat. Men dessa
medgivanden från jordägarens sida hava lett till andra svårigheter,
som föranlett att även i dessa fall torpets bibehållande ofta har
omöjliggjorts. Då dagsverksskyldigheten bortfallit, har torpinstitutionen
förlorat sin gamla karaktär och det väsentligaste av sin betydelse såsom
arbetssystem för jordbruket. Torpen hava övergått till vanliga arrenden,
det patriarkaliska förhållandet, med åtföljande moraliska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
