Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Norrlandsfrågan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Skulle industrien, därest den från början förbjudits att förvärva
skog, kunnat utföra sitt värv? Varest skulle i så fall de hundratals
millioner kronor tagits, som åtgått till fiottledernas iordningställande,
till uppförande av sågverk, hyvelverk och cellulosafabriker samt till
arbetarebostäder, brädgårdar, magasin etc.? Skogen måste släppa till
de nödiga medlen; någon annan möjlighet fanns icke. Många sågverksägare
nöjde sig med att på längre tid – vanligen 50 år – arrendera skog;
andra, mer förutseende, insågo, att därest företaget skulle
äga bestånd för framtiden och skogsvård kunna äga rum, det vore
nödvändigt att skaffa egna skogar. Men fastän mycken mogen skog
fanns att tillgå, dröjde det dock mer än ett halvt sekel, innan trävaruindustrien nådde sin fulla utveckling. Kapital fattades i landet,
och det var ej så lätt att med ens omsätta skog i pengar, ty även
marknader saknades.
Man började vanligen med skeppning av bjälkar för att därigenom
få något kapital till sitt förfogande, uppförde billiga vattensågar av
enkel beskaffenhet och avverkade endast de skogar, som lågo närmast
kusten, varigenom man undgick den dyrbara flottningen. För övrigt
saknades medel att fiottbargöra ens huvudvattendragen, och knappast
någon torde i trävaruindustriens barndom hava tänkt sig, att det
kunde löna sig att flottbargöra även bivattendragen. Så småningom
växte dock kapital och insikt och därmed även företagsamheten, ångsågar
byggdes, det ena vattendraget efter det andra gjordes fiottbart, gemensam flottning och sortering infördes etc., allt med påföljd att alla
Norrlands förut värdelösa skogar dock till sist fingo ett värde, vilket
ock hittills alltjämt varit i stigande. Svårigheter av mångfaldig art har
industrien haft att övervinna, varibland de tekniska ej varit de minsta.
Ingen tänker nu på dessa svårigheter; man glömmer så lätt föregående
generationers gärningar och de förhållanden, under vilka dessa levat.
Förvisso kan man dock säga, att därest till alla andra svårigheter
kommit förbud för industrien att förvärva skog, så skulle i detta nu
ingen industri funnits och Norrlands skogar vara lika värdelösa som
de voro i början av förra seklet.
I England söker man på allt sätt att förskaffa industrien den jord,
varav den har behov, och i detta avseende äro de engelska arbetarna
ej de minst ivriga, ty de förstå sitt eget intresse. Uppfattningen
här och den i England äro sålunda vitt skilda. Obestridligt är emellertid
att det engelska folket är klokt och företagsamt, att England därför är
rikt och världshärskande, men att det svenska folket är fattigt
och Sverige utan vidare anseende. Engelsmännen och deras ättlingar
förstå konsten att taga sig fram, varhelst de befinna sig. De uppfostras
till män, som veta att lita endast på sig själva och att handla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
