Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Försvarsväsendet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Det synes emellertid, att dylika anmärkningar aldrig behövt
förekomma, ifall befälet förklarat sakernas sammanhang för folket.
Detta går nu och anser alltihop för bara kitslighet. Det sätter
sig på tvären, ställer sig kritiskt till allt och kritiserar i sin
okunnighet falskt, till oberäknelig skada för armén och till fara
för landet.
d) »Officerarna äro översittare, högfärdiga, ofta råa och
hänsynslösa, likgiltiga för folkets väl och trevnad.» Sådana
individer finnas tyvärr. Men de skulle kunna försvinna, ifall
en militärpedagogik infördes som läroämne, och ifall dess
efterlevnad med stränghet genomdreves. Det är alls ej omöjligt.
– Även de officerare, som äro »humana», kunna lätt synas
truppen högfärdiga m. m., och detta just emedan man icke vill
inlåta sig på den rent mänskliga kontakten med folket – låt
vara endast som lärare. Mången skulle kanske vilja det, men
saknar förmåga, synpunkter och uttrycksmedel; den omkring dem
levande traditionen är ock en försvårande omständighet.
Då den unge, alldeles oerfarne officeren tillträder sin tjänst,
saknar han all förberedelse i det som rör soldatmänniskornas behandling.
Det snart nog enda han fått lära är: »Befall med auktoritet; tag
aldrig tillbaka eller ändra en given befallning; tillåt intet avsteg,
intet ’resonemang’, även om befallningen var oriktig – detta skadar
prestigen och disciplinen.» – »Förman skall veta att med alla medel
göra sig ovillkorligt åtlydd», men även: »Rekryten skall behandlas med
godhet och välvilja». Och härtill kommer det märkligaste av allt:
man fordrar att den nyblivne officeren skall kunna hantera folk, föra
befäl, utan någon vidare handledning. Man har hittills vid bedömandet
av officersämnens »lämplighet> lagt mycket stor vikt vid deras
»befälsanlag», d. v. s. en naturlig fallenhet för att utan vidare omständigheter göra sin myndighet gällande. Många äro de, som blivit
bortvisade från yrket, emedan de burit sig tafatt åt vid de första
försöken. Det har blivit tradition, att man vill vara född härskare.
Denna ambition har gått officerarna vid hela vår krigsmakt – ifrån
toppen ända ned – till den grad i blodet, att envar skulle anse det
för en personlig förolämpning, om någon komme och sade honom,
att han behöver studera en metod att sköta folk.
I fråga om botemedlen mot här anmärkta missförhållanden må
anföras följande, vad först angår:
Tidsförlusten. Att, såsom förevarande författare föreslår, söka
lindra uppoffringen genom att betala en hög dagavlöning, kan icke
vara att rekommendera. Det strider emot värnpliktens idé, och det
skulle ytterligt fördyra vår armé och omöjliggöra dess vidare utveckling
på grund av kostnadsskäl. Att tilldela endast de behövande högre
dagavlöning torde ej vara praktikabelt och bleve en stor belastning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
