Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - De första dagarna på Kum-daria
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DE FÖRSTA DAGARNA PÅ KUM-DARIA
En ny dag randas med sugande blåst. Vi lägga ut
och sakna Kontje-darias skogar, som varit oss ett skydd
mot vinden. Nu är landet naket och fruktansvärt
ödsligt. Strandterrasserna äro intill 2 m. höga och så
mycket som möjligt söka vi vindskydd vid deras bas.
Efter ett par timmar nå vi den punkt, där
karavanvägen mellan Turfan och Tikenlik korsar floden och
där man befinner sig i närheten av Ying-p’an, där
kineserna för ett par tusen år sedan hade ett fort och ett
tempel på den gamla ”Sidenvägen”. Den 20 februari
1928 hade jag i Turfan fått den första underrättelsen
om att vägen från denna stad till Tikenlik vid
Yingp’an korsade en flod så stor, att man endast med färja
kunde passera den. Och det var då jag förstod att
Tarimsystemets vatten hade återvänt till sin forna
bädd, den bädd, som längre öster ut splittras i ett delta
norr om den gamla staden Lou-lan.
Det blåste friskt och passade oss därför utmärkt att
landa vid Turfanvägens färjstad på vänstra sidan.
Ett par kanoter lågo vid stranden, och färjkarlen
Osman kom och bugade sig då vi landade. Han
berättade att vår bilkolonn legat i Schindidalens
mynning i tre dagar och därifrån skickat brev till Tikenliks
bekar och till mig. Brevet från Bergman till mig hade
han lämnat på högra stranden och begav sig därför i
bitande blåst med kanoten över floden. Efter en stund
kom han tillbaka och sökte efter brevet innanför sin
tjapan och sin livgördel, men kunde inte finna det.
Det hade tydligen tagits av vinden och floden!
61
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
