Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Till Tun-hwang och de tusen buddhornas grottor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN VANDRANDE SJÖN
tagande omkring 100 m. av sluttningen och äro
tydligen den sista återstoden av en betydligt större
anläggning, vilken blivit förstörd av flodens eroderande
verksamhet. De västligaste av dessa grottor äro de bäst
bevarade och hänga delvis tillsammans. Av de
mellersta återstå endast innerväggarna. De östliga äro väl
bevarade, men isolerade från varandra. Grottornas
väggar äro vitmenade och överallt försedda med
målningar, vilka tydligen härröra från olika perioder. På
sina ställen fann Bohlin två skikt av målningar, det
ena över det andra och det äldsta ojämförligt skönare
än det nyare. Han fann templet bevakat av taoistiska
präster, vilka bodde i en liten grotta väster om de
egentliga tempelgrottorna. Bohlin utförde
planteckningar av de viktigaste grottorna och tog mer än ett
tjugutal fotografier i dem.1
På våren 1932 besöktes Bohlins grottor av de
duktiga och sympatiska engelska missionärskorna E. och
F. French och M. Cable. Att döma av deras
förträffliga reseskildring, ”A Desert Journal”, även
utkommen på svenska under titeln ”OÖkenbrev” (Lindblads,
1935), voro de okunniga om d:r Bohlins ett år tidigare
besök.
M
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
