Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Genom den vilda kamelens hemland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GENOM DEN VILDA KAMELENS HEMLAND
tältet, hälsade av Chia Kwei med ett jovialiskt ”god
morgon” på ren svenska.
Vi fortsätta i den torra bädden, där en 4 m. hög
klippa en gång i tiden blivit skarpt avskuren av
rinnande vatten. På dess krön stod ett gammalt röse. En
tunn hinna av saltkristallisationer täcker bäddens yta.
På ett ställe hade en mängd förtorkade
tamariskstammar spolats ned och hopats i bädden vid vars
strand två täta snår av levande tamarisker passerades.
Liksom genom en öppen port åka vi in i en skarpt
markerad dalgång, en genombrottsdal med ett röse på
var sida. Just här finna vi i själva bädden en öppen,
men grund källa med saltvatten. Den vänstra eller
östra sidan har en skarpt tecknad erosionsterrass, vid
den högra falla bergen brant ned till bädden. Källan
har två ögon, det övre vid en liten stentröskel, som
ger upphov till en bassäng, nu isbelagd. Isen medtogs.
Några tomcylindrar fylldes med vatten för att stå
frusna vid vår återkomst. Vid källan växte tamarisker
och vass i mängd. Platsen var inbjudande och behaglig,
en verklig oas i denna eljest tröstlösa bergöken.
På båda bilarna lastades torrved till tre läger.
Nejden genomkorsades av vilda kamelers spår i alla
riktningar och färsk spillning efter dem syntes ofta. Att
vi så sällan sågo själva djuren berodde väl mest därpå
att bilsurret skrämde bort dem. Det var annat förr i
världen då mina karavaner voro sammansatta av deras
egna tama anförvanter, vilka lika tyst som de själva
tassade genom ödemarken. Den vilda kamelens sinnen
285
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
