Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Genom den vilda kamelens hemland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN VANDRANDE SJÖN
äro utvecklade till oerhörd skärpa. De känna
bensinlukten och höra bilsurret på mycket stort avstånd och
dra sig tillbaka i tid. Endast spåren bli kvar som lätt
igenkännliga stämplar i den mjuka marken.
Kung hade nog rätt då han sade att man lätteligen
kan skilja mellan de vilda och de tama kamelernas
spår. De senare äro större och djupare intryckta. Men
då han sökte göra troligt att man på en tam ridkamels
spår kunde avläsa om ryttaren var en man eller en
kvinna, kunde vi icke avstå från att fråga om man
inte också kunde se om hon var gift eller ogift och hur
många barn hon hade.
Dalen svänger mot nordväst och väster och
utmynnar slutligen i en slätt, på långt avstånd begränsad av
låga kullar. Här hade en hjord av sex vilda kameler
dragit förbi.
Rösen äro vanliga, alltid resta på dominerande
kullar. Ett av dem bestod av fyra stenar, de andra av
större eller mindre i konform hopade stenar och flisor.
Utan tvivel har här en välkänd och ofta brukad
sommarväg dragit fram. Kamelbete finns och kanske en
eller annan sötvattenskälla eller brunn, som legat vid
sidan av vår kurs. De kamelkaravaner som i forntiden
fört kinesiskt siden till västerns länder, ha i alla
händelser haft det bättre och bekvämare både för
människor och djur i Pei-shans bergstrakter än där nere på
den jämna, upphettade ökenmarken. Med all
sannolikhet finnas också sänkor bland bergen där man kan
gräva fram skapligt vatten. Vid den nyssnämnda
källan och ett hundratal meter längre ned i dalen fick man
286
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
