Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Genom den vilda kamelens hemland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN VANDRANDE SJÖN
Den 6 och 7 februari 1901 hade jag lägrat vid
Toghrak-kuduk, ”Poppelbrunnen”, på den gamla
ökenvägen, en plats som sidenkaravanerna mellan
Tun-hwang och Lou-lan brukade passera om vintern,
och där jag funnit en höjd av 822 m. över havet.
Därifrån hade jag gått 10 km. norr ut och den 8 februari
lägrat vid bergsfoten på 826 m. höjd. Nästa läger,
den 9 februari, låg 19 km. norr om det föregående
och höjden uppgick där till 1,128 m. Vi hade då
korsat randbergen och befunno oss i södra delen av
Peishan. Ännu 20,5 km. ledde norr ut till läger CXLIII
den 10 februari och höjden uppgick där till 1,464 m.
Att döma av höjdförhållandena och berglandets
konfiguration måste det ha varit på sträckan mellan
lägren CXLII och CXLIII som vi nu, den 6 december
1934 korsade den gamla routen. Tyvärr utförde vi på
denna bilresa väster ut inga astronomiska
observationer och radioapparaten hade beslagtagits och därvid
förstörts av ryssarna i Korla. Vi hade sålunda endast
besticket och bilarnas hastighetsmätare att lita på.
Emellertid fortsätta vi åt väster i en åt detta håll
riktad avloppsfåra. Dess gula lerbotten är hård och
jämn. Ideligen tyckes den ta slut, men fortsätter
bortom nästa skymmande hörn. Någon enda tuva
kämpar ännu för sitt liv. Mellan röda lerterrasser, ofta
vita av salt, svänger den för oss så fördelaktiga fåran
åt sydväst och söder, ned mot öknen. Vi lämna den
därför och gå genom en femtio meter bred dalgång mot
en liten flack terrasströskel och därifrån ned i en lika
288
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
