Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Till vägens slut
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TILL VÄGENS SLUT
möjligheten av Su-lo-hos samhörighet med
Lop-nordepressionen. Härom yttrar Hörner i sin bok (sid.
142):
”Su-lo-ho rinner aldrig till Lop-nor-depressionen, och en
del av de sänkor, som trotts vara flodrännor, har tydligen
helt annat ursprung.” Och längre fram: ”Det påstådda
sambandet mellan Su-lo-ho och Lop-nor existerade helt enkelt
inte, och hade aldrig under människans årtusenden existerat.”
Låt oss nu återvända till den 8 december 1934.
Sedan spaningspatrullen kommit tillbaka med
beskedet att ökenvägen söder om randkedjan var
oframkomlig för bilar beslöto vi att göra en rekognoscering
norr ut genom bergen. Vi hade 140 gallons bensin med
oss och dessutom, för återvägen till Anhsi, 20 vid
”Sui-Sin-bulak” och 160 vid ”Kung-ching”. I
avseende på bränsle hade vi sålunda ingen anledning till
farhågor.
Till en början följa vi vårt förra spår och lämna
därvid till höger en svart bergrygg som pekar ut i
depressionen likt en udde vid en havskust. Bland röda,
rosafärgade och svarta åsar och över grustäckta
trösklar styra vi mot norr. Ej ett spår av vilda djur, ej ett
strå av växtlighet. Vår väg stänges av en låg kam. Vi
söka kringgå den åt nordost men flera låga svarta
skifferåsar hindra oss. Från dominerande kullar speja vi.
Det ser hopplöst ut i norr och väster.
Medan Serat väntar med lastbilen göra vi en
spaning med personbilen åt nordost, norr och nordväst.
297
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
