Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Till vägens slut
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN VANDRANDE SJÖN
Än hejdas vi av branta trösklar, än i smala dalgångar,
spärrade av nedrasade block. En bred avloppsfåra
beströdd med rött grus öppnar åter en väg. Mellan röda
och svarta kullar utbreda sig små slätter. Vi söka oss
fram i sicksack, lämna även personbilen och speja till
fots i denna labyrint av små trasiga berg, vilka dock
vanligen ligga orienterade i öster och väster.
Randbergens vattendelare ha vi passerat och terrängen
tyckes åter falla mot Lop-depressionen. Men ännu äro vi
omkring 130 m. över läger n:r 133. Vi nalkas tydligen
den förut nämnda vik, som från Stor Lop-nors gamla
torra ”schor”-yta sträcker sig mot nordost.
En kringgående rörelse mot nordost och öster för
nära randen av denna vik som liknar en väldig slätt
lysande ljust gul, här och var genomdragen av mörkare
strimmor och av jardangbälten och mesor. Fram på
eftermiddagen visar oss en avloppsfåra vägen ned till
bäckenets jämna mark. I fåran växte tre anspråkslösa
tuvor och här syntes spår av antiloper och vilda
kameler. De måtte vara förnöjsamma som hålla till godo
med en så skral traktering. Även här syntes en tydlig
strandlinje eller en flackt avrundad terrass.
Efter åtta mils spaning återvände vi till Serat och
anlade lägret n:r 134. De skrovliga kullar vi under
dagens färd passerat, bestodo av porfyr, gneis och
skiffer.
Natten till den 9 december blev ovanligt mild eller
— 6,5° minimum. I lägret kvarlämnades åter allt
överflödigt bagage för att göra lastbilen så lätt som
möjligt.
298
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
