Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
polen. Atanekerclluk innehåller sålunda betydligt flere sydliga
former än Spetsbergen och Grinnells land, der dock den fossila
sumpcypressen alltjämt förekommer. Sannolikast är väl,
såsom Heer antager, att den arktiska mioeena kontinenten
sträckte sig söder ut så långt som till Irland. Under
miocen-tiden bör nämligen klimatet vid denna breddgrad varit
tillräckligt varmt för att äfven palmer der skulle kunna trifvas.
Denna förklaring är vida enklare än att för de i fråga
varan-des skull antaga en landförbindelse mellan Europa och
Amerika tvärs öfver Atlanten, hvilket påtagligen vore föga
moti-veradt. Djupdraggningarne under de senare åren hafva till
fullo bevisat, att de stora hafven ända från äldsta tider varit
haf, att kontinenterna intaga ungefär samma läge nu, som
under forna geologiska perioder.
Några växtgeografiska slutsatser, som otvunget framgå
vid betraktelser öfver den tertiära vegetationens förhållande
till den nutida, torde här äfven böra påpekas. Det är sålunda
bland annat påtagligen oriktigt, att på grund af åtskilliga
växters nuvarande uteslutande förekomst i t. ex. Amerika eller
Japan utan vidare anse dem för i dessa länder inhemska arter
och derför kalla dem för respektive amerikanska eller japanska.
Sequoia sempervirens lefver visserligen nu endast i Amerika
och Crinkgo liloba endast i Japan, men den förra är derför
egentligen ej mera amerikansk än den senare; från
växtgeo-grafisk synpunkt finnes intet hinder hvarför ej Ginkgo lika
väl skulle kunna hafva bibehållit sig lefvande i Amerika och
Sequoia i Japan som tvärt om. Men den förra hade derför ej
kunnat anses för ursprungligen mera amerikansk eller den
senare för mera japansk för det. De äro båda de sista
qvar-lefvorna af den forna arktiska cirkumpolära tertiärfloran, att
den ena fortlefver på ett ställe, den andra på ett annat är en
ren tillfällighet, beroende af helt lokala och fysiska
förhållanden. Såsom Heer framhållit1 borde dessa från den gamla
arktiska tertiärfloran härstammande element rätteligen kallas
arktiska,2 ty de arktiska trakterna synas hafva varit deras
bildningshärd. Men såsom samme författare påpekat är det
antagligt, att så äfven varit fallet med de äldre formationernas
floror och detta af lätt insedda skäl. Har nämligen jorden
ursprungligen varit glödande, bör den första afsvalningen ägt
rum vid polerna och följaktligen det organiska lifvet der haft
första möjligheten att uppkomma. Och har jordens klimat
1 Flora foss. alaskana, sid. 12.
2 Polartertiär torde kanske vara en ännu lämpligare benämning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
