Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VEG A-EX PEDI TIO NENS VET ENS KA PL IG A A It B E T EX
23
rik och utpräglad skiftning i denna formations karakter icke
framkallas.
Icke blott i form, utan äfven i färg är Ishafsvegetationen
i saknad af omvexling. Färgtonen är dyster, Laminarieernas
mörkbruna färg är den bestämmande. De ljusare bruna
ny-ancerna saknas nästan alldeles. De röda algerna göra sig föga
gällande och deras röda går oftast i de allvarliga, mörka
skiftningarna. Chlorophyllophyceerna äro nästan fullständigt
undertryckta. De många variationer af grönt, från det saftigaste
gräsgröna till det lättaste livit- eller gulgröna, som ge åt
betydliga delar af vegetationen i Atlanten så stor färgrikedom
och lif, saknas hos Ishafsvegetationen.
Denna bild gäller största delen af Ishafvet. I Norska
polarhafvet är vegetationens fvsionomi mera vexlande till form och
o J
mera färgrik, hufvudsakligen i följd af dess kraftigt utbildade
af Fucaceer, mera framträdande Florideer och gröna alger
sammansatta litorala afdelning. Detsamma, fast i mindre grad,
gäller vegetationen vid Grönlands vestkust, i Hvita hafvet och
Murmanska hafvets vestligaste del.
Vegetationens yppighet. Bland Ishafvets algarter är det ett
ej obetydligt antal, som äro i hög grad yppigt utvecklade. Med
hänvisande i öfrigt till den speciella delen, vill jag bland dessa
här nämna följande: Lithothamnion soriferum, L. glaciale och L.
po-lymorphum, Oclonthaliad entata, Polysiplionia arctica, Delesseria
sinuosa, Rhodymenia palmata, Hydrolapatlium sanguineum, Sarcophyllis
arctica, Halosaccion ramentaceum, Pliyllophora interrupta,
Kally-menia rosacea, Ptilotaplumosa och Pt. pectinata, Bhodochorton liothii,
Porphyra laciniata, Diploderma amplissimum, åtskilliga Fucus-artei\
Ilea fascia, Scytosiplion lamentarius, Desmarestia aculeata,
Dichlo-ria viridis, Phloeospora tortilis, Dictyosiplion corymbosus,
Chceto-pteris plumosa, Sphacelaria arctica, Enteromorpha intestinalis,
Diplo-nernapercursum, Monost romaangicava, M. cylidraceum, M. fuscum och
M. Blyttii, Spongomorpha spinescens och S. aret a, Cladophöra gracilis,
Bhizoclonium rigidum, Clicetomorpha melagonium och Ch.
Wormski-oldii. Om alla dessa tror jag mig kunna påstå, att de i
Ishafvet uppnå en åtminstone lika stor yppighet som i Atlanten,
då de här äro som frodigast, eller som deras närmaste slägtingar
derstädes. Lithothamnion glaciale t. ex. bildar, såsom sagdt, vid
Spetsbergens kuster klotformiga massor af 15—20 ctmrs
diameter; Odonthalia är i Murmanska hafvet större än vid
Bohuslänska kusten; Delesseria sinuosa når i Grönlandshafvet ej
sällan en längd af 30 och en bredd af 7 ctmr; Sarcophyllis arctica
i Murmanska hafvet en längd af öfver en tredjedels meter och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
