Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Lithothamnion Soriferum nob.
L. fronde pilam in fundo liberam jacentem, sphaericam vel
subsphseri-cam, diametro usque 8 cm., colore roseo-purpuream formante,
decomposito-subdichotome ramosissima; ramis e centro solido, exiguo, undique
egredien-tibus, vel omnino liberis vel in planta adulta inferne plus minus coalitis,
teretibus vel subcompressis, laevibus, extremis elongatis, aequalibus vel
apicem versus subattenuatis, apicibus rotundatis; conceptaculis sporangiferis
superficialibus, numquam innatis, minutis, convexiusculis at parum
prominentibus, infra apices ramulorum regiones fere definitas occupantibus,
perpaucis vel numerosis; sporangiis quaternas sporas foventibus, 95 /r. longis,
20 /i. crassis. Tab. 1.
Syn. Lithothamnion fasciculatum Kleeii, Nordl. Alg. p. 11.
Artbeskrifning. Ytfre form. Växten bildar temligen
regelbundet klotformiga bollar, som nå en diåmeter af ända till 8 cm.
och hafva en stark, mellan purpur- och rosenrödt stående
färg. Jag har undersökt en stor mängd exemplar, men icke
funnit något, som utbildat sig på eller omkring en sten eller
något annat hårdt föremål. Den fasta centrala delen är såväl
hos unga (tafl. 1, fig. 1, 2, 3, 5) som hos äldre, fullvuxna (fig. 4)
individ obetydlig, visande, att en förgrening strax i växtens
tidigaste utvecklingsskede inträder. Bålen är upprepadt
sub-dichotomt grenig, med axlar af åtminstone tre ordningar. De
från bålens centrum åt alla håll utgående grensystemen
kunna till hela sin längd följas, ehuru de dock inåt äro mer
eller mindre sammansmälta, hvilken sammansmältning
uppkommit under tillväxten. Grensystemen, af hvilka fig. 6—10
visa några olika slag, äro än plattade med nästan handlikt
utgående smågrenar, än omvändt pyramidformiga, hos större
exemplar omkring 2—3 cm. långa. Hos typiskt utvecklade
exemplar äro grenarna uppräta, jemntoppade, raka, hos andra
utspärrade, mer eller mindre krökta, de af sista ordningen
5—10 mm. långa, trinda eller något sammantryckta,
antingen jemntjocka, afsmalnande eller svagt förtjockade mot
spetsen, med ändarna afrundade, 1,5—2,5 mm. i diameter.
Bålens bygnad. På brottytan af en gren visar sig alltid
ett fastare centralt parti af större eller mindre omkrets. På
ett genom slipning vunnet genomsigtigt tvärsnitt visar sig
detta centralparti utgöras af en mycket tät väfnad af
kantiga, isodiametriska celler med mycket små cellrum och
mycket tjocka, dubbelkonturerade väggar; (fig. 12 och 15). Detta
omgifves af talrika, temligen regelbundet koncentriska, mot
hvarandra t}rdligt begränsade lager, liknande årsringarna i en
dikotyledonstam, hvilka på tvärsnittet visa sig hvardera
bildade af jemförelsevis stor rum miga, i temligen regelbundna kon-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
