Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Metaller och metallegeringar, av Pehr Lagerhjelm - Aluminiumlegeringar - 93. Bearbetning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Aluminiumlegeringar
Skruvförband. Vid förskruvningar bör man ur korrosionssynpunkt
använda skruvar av liknande material som arbetsstycket. Skruvar av
tunga metaller böra helst undvikas, men låter sig detta ej göra, måste
de förzinkas. Gängorna hos skruv av aluminiumlegering böra göras
grövre än hos motsvarande järnskruv. Helst bör man endast använda
Whitworth’s gängor. Före inskruvningen måste skruvarna infettas
med vaselin, lanolin eller tjock olja eller också med en
oljegrafitbland-ning.
Nitning. All nitning med lättmetallnit sker kallt, då materialet
förlorar en stor del av sin hållfasthet vid uppvärmning. Nitförbandets
hållfasthet blir väsentligen beroende av nitarnas skjuvhållfasthet. Som
nitmaterial för Al-Cu-Mg-legeringar användes mest legering 16 S. För
andra legeringar användas ofta nitar av Al-Mg och för svagare
konstruktioner även annan lättmetall. Nitdiametern bör vara 1,5 ggr
plåttjockleken plus 2 mm, dock ej större än 12 mm. Längden får vara
högst 5 ggr diametern, avståndet mellan nitarna 3 ggr diametern och
avståndet mellan nitraderna 2,5 ggr diametern. Om plåten är målad,
nedsättes den tillåtna påkänningen med 10 °/o, och med 20 °/o om man
lägger in en packning. Nithålens diameter bör vara 1 å 2 % större än
nitens diameter. Hålens kanter måste rundas med en radie av 0,05 d
för att undvika brottanvisningar. Nithålen böra helst borras, men i
praktiken stansas de ofta. Vid nitningen är det viktigt att spänna ihop
delarna kraftigt. För aeroplan användas nitförband med i plåten
försänkta skallar.
Mjuklödning. För mjuklödning användas lättsmälta lod av zink,
kadmium och tenn. Före lödningen måste fogarna värmas till över
lodets smältpunkt och sedan tillföras i smält lod samt borstas med
stål-borste, så att den naturliga oxidhinnan avlägsnas. Sedan kan
lödning utföras som vanligt men utan lödvatten. För att snabbt kunna
utföra förbindningar använder man s. k. reaktionslod, som utan
borstning befriar ytorna från aluminiumoxid och även innehåller
lödmetallen. Mjuklödda skarvar ge ofta anledning till korrosion.
Hårdlödning. Hårdlödning utföres med brännare och med lod av
aluminiumlegeringar, som fått vissa tillsatser, för att smältpunkten
skall sänkas till 540—620° C. Lodet kan vara i form av korn,
fluss-fyllda rör eller stavar. Fördclen framför svetsning ligger däri, att
hårdlödningen går fortare, och att sömmen blir jämnare.
Korrosionsmotståndet är sämre än hos svetsfogar men bättre än vid mjuklödning.
235
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
