Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Materialprovning, av Ulf Boye och Lennart Pehrson - Mekanisk materialprovning - 129. Mekaniska prov i provningsmaskiner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Mekanisk materialprovning
tröghetsmoment avtar likformigt med momentet, varigenom praktiskt
taget jämn påkänning erhålles utefter ett långt stycke av staven.
Vid utmattning spelar vanligen anvisningsverkan mycket stor roll.
Ett enstaka märke i form av en repa, ett körnslag e. d. kan ofta ha
avgörande betydelse. För vissa material kan även en rätt obetydlig
repa nedsätta utmattningsgränsen eller utmattningshållfastheten med
mera än 50 °/o. Alltför små hålkälar ha också ogynnsam inverkan.
Vid prov böra därför hålkälsradierna icke väljas mindre än 10 mm.
Provstavarnas yta bör behandlas omsorgsfullt, så att
överensstämmelse med de i praktiken förekommande förhållandena erhålles. Vid
vetenskapliga prov bruka vanligen vissa standardytbehandlingar
föreskrivas, vilka noga specificeras.
Vid utmattningsprov är det icke nödvändigt, att påkänningen
svänger mellan två lika värden med olika tecken. I många fall utföras
utmattningsprov så, att påkänningen svänger mellan en viss
dragpåkän-ning och en lägre tryckpåkänning eller tvärtom eller också mellan två
olika dragpåkänningar, utan att 0-värdet passeras. Vid dylika prov
erhållas andra utmattningsgränser än vid likformig belastningsväxling
omkring 0-punkten.
Man har sökt reda ut, huruvida utmattningsgränsen på något sätt
är en funktion av någon av materialets övriga hållfasthetsegenskaper.
Något fullt påtagligt sådant samband har emellertid icke kunnat
påvisas, ehuru aktningsvärda försök i den vägen gjorts av
vetenskapsmän i olika länder.
Som ett mycket grovt värde för utmattningsgränsen vid likformig
belastningsväxling kan man dock sätta c:a halva brottgränsen vid
dragprov.
Slutligen skall beträffande detta stora och alltjämt tämligen
outforskade område, som utmattningsfenomenet utgör, endast sägas
några ord beträffande brottytans utseende.
Vid inträffat brott kan det vara av stor betydelse att få avgjort,
huruvida utmattning föreligger eller icke. Brottytan har vid
utmattningen vanligen vissa typiska egenskaper, som ofta gör det relativt
lätt för den vane iakttagaren att bestämma, om utmattning
föreligger eller ej. Först och främst börjar utmattningsbrott i regel med en
obetydlig spricka, som sakta arbetar sig fram i materialet. När
sprickan försvagat sektionen så mycket, att påkänningen överskrider
brottgränsen för den kvarvarande sektionen, brister denna tvärt av. Detta
senare brott utgör icke ett dynamiskt brott, d. v. s. utmattningsbrott,
utan ett statiskt brott. Olikheten i brottytans utseende vid det
dynamiska och det statiska brottet brukar vara tydlig. Det dvnamiska eller
369
24 — Verkstadsboken I.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
