Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mätteknik - av Ivar Weibull - 189. Registrering av vibrationer hos maskiner samt kontroll av maskindelars utbalansering
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Mätteknik
I fig. 263 återfinnes — som funktion av — for olika värden pa D,
n w
y0 °
a> 2 x
och i fig. 264 —?—° som funktion av samma variabel.
M2yo
Av fig. 263 framgår, att utslagets amplitud x0 är approximativt
lika med svängningsamplituden yo endast om wl(o0 är stort, d. v. s. för
frekvenser, som ligga betydligt högre än instrumentets egenfrekvens.
PZndast inom detta område lämpar detta sig alltså för mätning. Mest
gynnsamma bli förhållandena för ett värde på D = 0,6—0,7.
Fig. 263—264. Förstoringen xo’y°, resp. xoMolyolu2 soni funktion av <u/w .
Instrument, vilkas egenfrekvens på detta sätt ligger under
mätfrek-vensen, kunna med ett gemensamt namn kallas
iinderfrekvensinstru-ment. De äro tydligen särskilt lämpade för mätning av själva
svängningsamplituden.
För att utan matematiska hjälpmedel få en bild av ett sådant
instruments verkningssätt behöver man endast tänka på vad som
händer, om höljet H, fig. 262, börjar svänga i hastig takt. På grund av sin
tröghet (stor tröghet betyder Jåg egenfrekvens) står då massan m
praktiskt taget stilla, och dess förskjutning relativt höljet registrerar
alltså i sin tur dettas rörelse.
x o 2
Av fig. 264 synes, att förhållandet —2—är approximativt = 1
yo^2
o
endast för små värden på —. Då ^o~yo anger höljets maximala
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
