Note:
Translator Edv. Schäffer is or might still be alive.
Therefore, this work is protected by copyright,
restricting your legal rights to reproduce it.
However, you are welcome to view it on screen, as you do now.
Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 1. Världsgåtornas ställning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VÄRLDSGÅTORNAS LÖSNING. 15
och spekulationen — blifvit erkända såsom likberättigade och hvarandra
fullständigande kunskapsmetoder. Filosofien har så småningom insett, att den rena
spekulation, som t. ex. Platon och Hegel använde till ideel världskonstruktion,
icke är tillräcklig som kunskap. Likaledes hafva naturforskarna blifvit
öfvertygade om, att den blotta erfarenhet, som t. ex. Bacon och Mill taga till grund
för den reala världsåskådningen, är otillräcklig för dess fulländande. Ty de
båda stora kunskapsvägarna, det sinnliga erfarandet och det förnuftiga tänkandet,
äro två olika hjärnfunktioner; den första blir förmedlad medelst sinnesorganen och
de centrala sinneshärdarna, den senare genom de däremellan liggande
tankehärdarna »de stora associationscentra på stora hjärnans bark». (Jämf. kap. 7
och 10.) Först genom bådas förenade verksamhet uppstår sann kunskap.
Visserligen finns det ännu i dag många filosofer, hvilka vilja framkonstruera världen
blott ur sina hufvuden, och hvilka försmå den empiriska naturkunskapen redan
därför, att de ej känna den verkliga världen. Å andra sidan påstå ännu i dag
många naturforskare, »det faktiska vetandet, det objektiva utforskandet af de
enstaka naturföreteelserna», vara vetenskapens uppgift; »filosofiens tidsålder» är
förbi och naturvetenskapen har trädt i dess ställe (Virchow 1893). Detta ensidiga
öfverskattande af erfarenheten är en lika farlig villfarelse, som den af
spekulalationen. Båda kunskapsvägarna äro hvarandra oumbärliga. Den moderna
naturforskningens största triumfer, cellteorin, och värmeteorin, utvecklingsteorin och
substanslagen äro filosofiska bragder, men icke resultat af den rena spekulationen
utan af en föregående vidsträcktaste och grundligaste erfarenhet.
Vid början af det 19:de århundradet tillropade Schiller, vår störste
idealistiske skald, de båda stridande härarna af filosofer och naturforskare:
»Må fiendskap råda bland Ederl Än kommer förbundet för tidigt!
Skiljens I sökande åt, först då blir sanningen klar!»
Sedan dess har förhållandet till all lycka ändrat sig. I det de båda härarna
på olika vägar sträfva mot samma höga mål, hafva de däri funnit hvarandra
och i gemensamt förbund alltmer närmat sig kunskapen om sanningen. Vi
hafva nu, vid århundradets slut, återvändt till den monistiska kunskapsmetod, hvilken
redan vid dess början af vår störste realistiske diktare Goethe ansågs som den
enda naturenliga.
Dualism och monism. Alla olika riktningar inom filosofien låta, från
naturvetenskapens nuvarande ståndpunkt, dela sig i två motsatta grupper, å ena
sidan den dualistiska eller tvådelade, å andra den monistiska eller enhetliga.
Vanligen äro de förra förenade med idialistiska och teologiska dogmer, de senare
med mekaniska och realistiska grundbegrepp. Dualismen (i vidaste bemärkelse)
tudelar universum i två alldeles olika substanser, den materiella världen och
den immateriella gud, som står i förhållande till henne såsom dess skapare,
uppehållare och styresman. Monismen däremot (likaledes tagen i vidsträcktaste
bemärkelse) erkänner i universum blott en enda substans, som samtidigt är
»gud och naturen»; kropp och själ (eller materia och energi) äro för densamma
oskiljaktigt förenade. Dualismens extramundana »personliga» gud leder
nödvändigtvis till teism, hvaremot monismens intramundana gud för till panteism.
Materialism och spiritualism. Mycket ofta blifva ännu i dag de olika
begreppen monism och materialism och likaledes den teoretiska och praktiska
materialismens väsentligt skiljaktliga riktningar förväxlade. Enär dessa och
liknande begreppsförvillelser verka högst ofördelaktigt och leda till talrika
misstag vilja vi för undvikande af allt missförstånd korteligen anföra följande:
I. Vår rena monism är hvarken identisk med den teoretiska materialismen,
hvilken förnekar anden och upplöser världen i ett antal döda atomer, eller med
den teoretiska spiritualismen (på sistone af Ostwald benämnd »energetik») hvilken
förnekar materien och betraktar världen endast som en inom rummet samlad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
