Note:
Translator Edv. Schäffer is or might still be alive.
Therefore, this work is protected by copyright,
restricting your legal rights to reproduce it.
However, you are welcome to view it on screen, as you do now.
Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 4. Vår fosterhistoria
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
34 FJÄRDE KAPITLET.
bildandet af denna cytula. alltså med befruktningsprocessen själf, börjar
personens, det själfständiga individuella väsendets tillvaro. Detta ontogenetiska faktum
är utomordenligt viktigt; redan af detta kan man draga de mest vidtgående
slutsatser. Först och främst framgår därur den klara insikten, att människan i likhet
med alla andra väfnadsdjur erhållit alla sina personliga egenskaper, såväl
kroppsliga som andliga; af sina båda föräldrar genom arf. Vidare framgår däraf den
betydelsefulla öfvertygelsen, att den nya, på detta vis tillkomna personen, omöjligt
kan göra anspråk på att vara »odödlig»s. De finare företeelserna vid
befruktningen och den könsliga aflelsen i allmänhet äro därför af allra största vikt.
Vår kunskap om dess enskildheter daterar sig först sedan 1875, då Oscar Hertwig,
på den tiden min lärjunge och reskamrat i Ajaccio på Corsika, började sina
banbrytande undersökningar angående djuräggens befruktning hos hafsiglarna.
Rosmarin-öns vackra hufvudstad, i hvilken den storre Napoleon föddes 1769,
var äfven platsen, där den djuriska befruktningens hemligheter först noga iakttogos
i dess viktigaste enskildheter. Hertwig fann, att den enda väsentliga tilldragelsen
vid befruktningen är de båda könscellernas och kärnors sammansmältning. Af
de milliontals manliga gisselceller, som omsvärma den kvinnliga äggcellen,
intränger blott en enda i deras plasmakropp. De båda cellernas kärnor,
spermakärnan och äggkärnan, dragas till hvarandra genom en hemlighetsfull kraft, som
vi tolka såsom en kemisk med lukten besläktad sinnesverksamhet, de närma sig
och sammansmälta med hvarandra. Så uppstår genom den sinnliga känslan
hos de båda könskärnorna, tillföljd af »erotisk kemotrsapism», en ny cell, som
inom sig förenar de båda föräldrarnas egenskaper, spermakärnan öfverför faderns,
äggcellen moderns karaktärsdrag på stamcellen, ur hvilken barnet nu utvecklar
sig. Detta gäller såväl de kroppsliga, som de s. k. andliga egenskaperna.
Människans groddanläggning. Groddbladens bildning genom stamcellens
upprepade delning, gastrulans och de ur densamma ytterligare framkommande
groddformernas tillkomst, sker hos människan precis på samma sätt som hos
de öfriga högre däggdjuren och under samma egendomliga säregenheter, som
utmärka denna grupp framför de lägre ryggradsdjuren. Under groddhistoriens
tidigare perioder äro dessa placentaliernas specialkaraktärer ännu icke
utpräglade. Chordulans eller chordalarfvens betydelsefulla groddform, som först
uppstår ur gastrulan, visar hos alla vertebrater i det väsentligaste samma bildning:
en enkel rak axelstaf, chordan; går i sin längdriktning genom den aflångt runda,
sköldformiga kroppens (rgroddsköldens») hufvudaxel; ofvanför chordan utveckla
sig ur det yttre groddbladet ryggmärgen, och nedanför densamma tarmröret.
Först sedan uppkomma på båda sidor till höger och vänster om axelstafven,
»urkotornas» kedjor, muskelskifvornas anläggning, hvarmed
ryggradsdjurskroppens gestaltning börjar. Framtill på tarmen uppträda på båda sidor
gälspringorna, svalgets öppningar, genom hvilka ursprungligen hos våra fiskanor
det med munnen upptagna andhämtningsvattnet utträdde på hufvudets sidor.
Tillföljd af en seg, envis ärftlighet uppträda dessa gälspringor, som varit af
betydelse endast hos våra fiskartade, i vatten lefvande förfäder, ännu i dag hos
människan, liksom hos alla andra vertebrater. De försvinna emellertid senare.
Till och med sedan på hufvudet de fem hjärnblåsorna — på sidorna början
till ögon och öron — redan blifvit synliga, sedan på bålen de båda benparens
anläggningar framskjutit i form af runda, platta utsprång ur den fiskartade,.
människogrodden, är dess bildning ännu så lika de andra ryggradsdjurens, att
man icke kan urskilja dem från hvarandra.
Likhet mellan ryggradsdjurens grodder- Den väsentliga
öfverensstämmelsen i den yttre kroppsformen och den inre byggnaden, som människans och
de öfriga vertebraternas foster visa under denna tidigare utvecklingsperiod, är
ett embryologiskt faktum af första rang, ur hvilket, enligt den biogenetiska
grundlagen de viktigaste slutsatser kunna härledas. Det finns nämligen ingen annan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
