Note:
Translator Edv. Schäffer is or might still be alive.
Therefore, this work is protected by copyright,
restricting your legal rights to reproduce it.
However, you are welcome to view it on screen, as you do now.
Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 6. Själens väsen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
46 SJ ÄTTE KAPITLET.
sammansatt af lefvande plasma och de af denna alstrade föreningarna
(plasmaprodukter). Själen däremot är ett immateriellt väsen, något som verkar spirituellt,
och hvars gåtlika verksamhet är fullständigt obekant för oss. Denna triviala
uppfattning är som sådan rent spiritualistisk och dess principiella motsats i viss
mening materialistisk. Den är på samma gång transcendent och
supra-naturalistisk; ty den påstår, att det skulle finnas krafter, som existera och äro
verksamma utan materiell grund; den grundar sig på antagandet att det utom och
öfver naturen finnes en »andlig värld», en immateriell-värld, om hvilken vi icke
veta något af erfarenhet och tillföljd af vår natur icke heller kunna veta något.
Denna hypotetiska »andevärld», som helt och hållet skall vara oberoende af
den materiella kropps-världen och på hvilkens antagande den dualistiska
världsåskådningen hvilar, är endast en produkt af den diktande fantasin. Detsamma
gäller om den mystiska, nära därmed förknippade tron på »själens odödlighet»,
hvars vetenskapliga ohållbarhet vi längre fram (i 11 kapitlet) särskildt skola.
skildra. Om de i denna sagokrets härskande trosföreställningarna verkligen
voro grundade, så skulle de ifrågavarande företeelserna icke vara underkastade
substanslagen; men detta enda undantag skulle då först mycket sent inträdt i
den organiska jordhistoriens lopp, enär det endast beträffar människans och de
högre djurens »själ». Äfven dogmen om den »fria viljan», ett annat väsentligt
stycke af den dualistiska psykologin, är alldeles oförenlig med den universella
substanslagen.
Monistisk psykologi. Den naturliga uppfattningen af själslifvet, som vi
representera, ser däremot i detsamma en summa lifsföreteelser, hvilka i likhet
med alla andra äro bundna vid ett bestämdt materiellt substrat. Vi skola tills
vidare beteckna denna materiella bas af all psykisk verksamhet, utan hvilken
densamma icke kan tänkas, såsom psyhoplasma och detta därför, emedan den
genom den kemiska analysen öfverallt påvisats såsom varande en kropp, som
hör till plasmakropparnas grupp, d. v. s. till dessa ägghvitaktiga kolföreningar,
hvilka ligga till grund för alla lifsprocesser. Hos de högre djuren, som äga
ett nervsystem och sinnesorgan, har genom differensering af psykoplasman
uppstått neuroplasman eller nervsubstansen. Vår uppfattning är i denna mening
materialistisk. Den är emellertid samtidigt empirisk och naturalistisk; ty genom
vår vetenskapliga erfarenhet hafva vi ännu icke lärt känna några krafter, som
sakna den materiella grundvalen och icke heller någon ’andlig värld’, som skulle
stå utom och öfver naturen.
I likhet med alla andra naturföreteelser är äfven själslifvet underkastadt
den högsta, allt behärskande substanslagen; det finnes äfven på detta område icke
ett enda undantag från denna högsta kosmologiska grundlag (jfr. kap. 12). Det
lägre själslifvets förlopp hos de encelliga protisterna och hos växterna — men
likaså hos de lägre djuren — deras retbarhet, deras reflexrörelser, deras
känslighet och deras Stråfvan efter själfbevaring, äro omedelbart betingade genom
fysiologiska processer i deras cellers plasma, genom fysikaliska och kemiska
förändringar, hvilka böra härledas från dels ärftlighet och dels anpassning.
Detsamma måste vi helt och hållet också påstå om de högre djurens och
människans högre själsverksamhet, om bildandet af föreställningar och begrepp, om
förnuftets och medvetandets underbara företeelser; ty dessa senare hafva
fylogenetiskt utvecklat sig ur de förra och endast den högre graden af integration
och centralisation, af associon eller förening af de tidigare skilda funktionerna,
lyfter dem till denna förvånandsvärda höjd.
Psykologins begrepp. I hvarje Oelnskap gäller med rätta såsom första
uppgift att den har en klar begreppsbestämning om det föremål, som den skall
utforska. Det finnes emellertid ingen vetenskap där lösandet af denna första
uppgift är så svårt som i läran om själen, och detta faktum är så mycket mera
märkvärdigt som logiken, läran om begreppsbildningen, själf endast är en del af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
