Note:
Translator Edv. Schäffer is or might still be alive.
Therefore, this work is protected by copyright,
restricting your legal rights to reproduce it.
However, you are welcome to view it on screen, as you do now.
Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 10. Själens medvetande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
84 TIONDE KAPITLET.
människan och hennes förnuft, förblir växtens medvetslöshet, från hvilken
medvetandet utgick, fortfarande dess grundval. De lägsta djuren äga blott en
gryning af detsamma». Ohållbarheten i denna åsikt trädde redan vid det 19:de
århundradets midt klart i dagen, då man närmare lärde känna de lägre
djurstammarnas, i synnerhet cölenteraternas (svampars och nässeldjurs) själslif:
äkta djur, som lika litet äga spår af klart medvetande som de flesta växter.
I ännu högre grad utplånades denna skillnad mellan de båda rikena, då man
noggrannare undersökte deras encelliga lifsformer. De plasmofaga urdjuren
(mprotozoer) och de plasmodoma urväxterna (protofyter) visa inga psykologiska
skiljaktigheter, icke heller med afseende på deras i frågasatta medvetande.
IV. Medvetandets biologiska teori: medvetandet är gemensamt för alla
organismer, det finnes hos alla djur och växter, under det det saknas hos de
oorganiska naturkropparna (kristaller o. s. v.). Detta antagande förknippas vanligtvis
med åsikten, att alla organismer i motsats till de oorganiska, hafva en själ; de
tre begreppen: lif, själ och medvetande sammanflyta då vanligen i hvarandra.
En annan modifikation af denna åskådning är, att dessa, det organiska lifvets
tre grundföreteelser, visserligen äro oskiljaktigt förknippade med hvarandra, men
att medvetandet endast är en del af den psykiska verksamheten, liksom denna
själf är en del af lifsverksamheten. Att växterna äga en »själ» i samma mening
som djuren, har i synnerhet Fechner varit angelägen om att visa, och många
tillskrifva växtsjälen ett medvetande af liknande slag som djursjälen. I
verkligheten äro ju hos de mycket känsliga mimosorna (hos drosera och hos dionæa)
bladens påfallande retningsrörelser, hos många andra åter (klöfver och harsyra
men i synnerhet hedysarum) de autonoma rörelserna, hos »sofvande växter»
åter (företrädesvis äfven hos papilionaceer) sömnrörelserna o. s. v. påfallande
lika rörelserna hos många andra lägre djur och den, som tillskrifver de
sistnämnda medvetande, får helt vist icke frånkänna det de förstnämnda.
V. Medvetandets cellularteori: medvetandet är en lifsegenskap hos hvarje cell.
Cellteorins användande på alla grenar af biologin, kräfver också dess förenande
med psykologin. Med samma rätt som man i anatomin och fysiologin
behandlar den lefvande cellen såsom »elementarorganism» och därifrån härleder hela
insikten om den högre mångcelliga djur- och växtkroppen, med samma rätt
kan man också betrakta »cellsjälen» som det psykologiska elementet, och de
högre organismernas sammansatta själsverksamhet såsom resultat af de cellers
förenade själslif, hvilka sammansätta dem. Jag har redan 1866 i min »Generella
morfologi» gjort ett utkast till denna »cellularspykologins grunddrag och sedermera
vidare utvecklat den i min uppsats öfver »Cellsjälar och själsceller». Genom mitt
mångåriga sysslande med de encelliga lifsformerna har jag haft tillfälle, att djupare
tränga in i denna »elementarpsykologi». Många af dessa små (mest
mikroskopiska) protister visade liknade yttringar af förnimmelse och vilja, liknande
instinkter och rörelser som högre djur. Detta gäller i synnerhet om de mycket
känsliga och lifligt rörliga infusorierna. Såväl i dessa retbara celldjurs
förhållande gent emot yttervärlden, som i många andra lifsyttringar hos desamma
(t. ex. i den underbara snäckhusbyggnaden hos rhizopoder, thalamoforer och
infusorier) skulle man tro sig kunna igenkänna tydliga spår af medveten
själsverksamhet. Om man nu antager denna medvetandets biologiska teori (n:o IV)
och om man tillägger hvarje psykisk funktion en medvetenhets-andel, då skall
man också tvingas att tillerkänna medvetande åt hvarje själfständig
protistsjäl. Dess materiella grund skulle då antingen vara cellens hela plasma
eller dess kärna eller en del af densamma. I Fritz Schultzes psykad-teori
förhåller sig psykadens elementarmedvetande till den enskilda cellen på liknande
sätt, som det personliga medvetandet hos det högre djuret och människan, till
personens mångcelliga organism. Definitivt vederläggas kan detta antagande,
som jag tidigare försvarade, icke. Men nu maste jag emellertid biträda Mar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
