Note:
Translator Edv. Schäffer is or might still be alive.
Therefore, this work is protected by copyright,
restricting your legal rights to reproduce it.
However, you are welcome to view it on screen, as you do now.
Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 10. Själens medvetande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MEDVETANDETS TRANSCENDENS. 87
och allt vidare tal därom är öfverflödigt». Mot denna senare åsikt har jag allt
ifrån början på det bestämdaste uppträdt och bemödat mig att visa, att
dessa båda stora frågor icke äro två olika världsgåtor. »Medvetandets neurologiska
problem är endast ett särskildt fall af det alltomfattande kosmologiska problemet,
substansfrågan» (Monismen, 1892, sid. 23).
Det är här icke platsen att ännu en gång gå in på ifrågavarande
polemik och den mycket omfångsrika litteratur, som uppstått ur densamma. Redan
för trettio år sedan nedlade jag i förordet till första upplagan af min
»Antropogeni» en bestämd protest mot ignorabimustalet, dess dualistiska principer och
dess metafysiska felslut, och har jag utförligt motiverat denna protest i min
skrift om »Fri vetenskap och fri lära» (Stuttgart 1878, sid. 78 o. 82). Äfven i
»Monismen» har jag åter berört denna protest (sid. 23 o. 44). Du
Bois-Reymond, som därigenom träffades på hans ömtåligaste punkt, svarade i mycket
retad ton i flera olika tal; äfven dessa äro som de flesta af hans mycket lästa
tal bländande genom sin eleganta franska stil och fängslande genom sin
rikedom på bilder och de öfverraskande språkvändningarna. Men kunskapen om världen
befrämjas icke genom det ytliga betraktelsesätt, som är utmärkande för dessa
tal. Allra minst gäller detta om Darwinismen, hvars anhängare berlin-fysiologen
senare villkorligt säger sig vara, ehuru han aldrig gjort det ringaste till dess
befrämjande. Hans ogillande anmärkningar om den biogenetiska grundlagen, hans
förkastelsedom öfver stamhistorien o. s. v. gifva tydligt vid handen, att han
hvarken varit tillräckligt förtrogen med den jämförande morfologins och
utvecklingshistoriens empiriska fakta, eller ägde förmåga att filosofiskt värdesätta
deras höga teoretiska betydelse.
Medvetandets fysiologi. Medvetandets egenartade naturföreteelse är icke,
som Du Bois-Reymond och den dualistiska filosofin påstår, ett allt igenom och
»absolut transcendent problem, utan den är, såsom jag redan påstått för 33 år
sedan, ett /JSysiologiskt problem och bör såsom sådant hänföras till fysikens och
kemins område. Senare har jag ännu mera bestämdt betecknat detsamma såsom
neurologiskt problem, emedan jag hyser den åsikten, att ett verkligt medvetande
(tänkande och förnuft), endast finnes hos de högre djur, hvilka äga ett
centraliseradt nervsystem och sinnesorgan af en viss fullkomnad, hög utveckling. Detta
kan med full säkerhet påstås om de högre ryggradsdjuren och framför allt om
de placentala däggdjuren, ur hvilkas stam människosläktet själft har framgått.
De högst utvecklade apors, hundars, elefanters o. s. v. medvetande, skiljer sig
från människans endast till graden men icke till arten, och de graduella
skiljaktigheterna i medvetandet mellan dessa »förnuftigaste» placentalier och de lägsta
människoraserna (weddas, australnegrer o. s. v.) äro ringare, än de motsvarande
skiljaktigheterna mellan dessa senare och de högst utvecklade
förnuftsmänniskorna (Spinoza, Goethe, Lamarck, Darwin o. s. v.). Medvetandet är sålunda
endast en del af den högre själsverksamheten och såsom sådant oberoende af det
ifrågavarande själsorganets — hjärnans — struktur.
Fysiologiska iakttagelser och experiment hafva sedan 20 år tillbaka lämnat
det säkra beviset, att däggdjurs-hjärnans trängre område, hvilket i denna
bemärkelse betecknas som medvetandets »säte» (bättre: organ), är en del af stora
hjärnan och förvisso den senare uppkomna »gråa manteln» eller »stora hjärnans
bark», hvilken utvecklar sig ur den primära första hjärnblåsans — främre
hjärnans — konvexa dorsal-del. Men äfven denna fysiologiska kunskaps morfologiska
motivering har lyckats genom den »mikroskopiska hjärnanatomins» beundransvärda
framsteg, hvilka vi hafva att tacka den nyare tidens fullkomnade
forskningsmetoder för (Kölliker, Flechsig, Golgi, Edinger, Weigert o. s. v.). Det viktigaste af
dessa rön är säkerligen Paul Flechsigs i Leipzig upptäckt af tankeorganen. Han
påvisade nämligen att i hjärnmantelns gråa barkzon ligga fyra områden af de
centrala sinnesorganen, eller fyra »inre förnimmelsesfärer», kroppskänselsfären i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
