Note:
Translator Edv. Schäffer is or might still be alive.
Therefore, this work is protected by copyright,
restricting your legal rights to reproduce it.
However, you are welcome to view it on screen, as you do now.
Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 11. Själens odödlighet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MONISM OCH RELIGION. 93
under det 19 århundradet, i synnerhet under dess senare del, har denna tillvaro
kunnat undanrödjas. Descendensteorins och cellteorins grundande, ontogenins
och experimentalfysiologins öfverraskande upptäckter, men framför allt den
mikroskopiska hjärnanatomins beundransvärda framsteg beröfvade atanismen
såsmåningom all fast mark, så att en sakkunnig och ärlig biolog endast sällan
träder i bräschen för själens odödlighet. Det 19:de århundradets monistiska
filosofer (Strauss, Feuerbach, Büchner, Rau, Spencer o. s. v.) äro samtliga
öfvertygade tanatister.
Monism och religion. Den största utbredningen och den högsta betydelsen
har dogmen om den personliga odödligheten vunnit först genom dess innerliga
förbindelse med kristendomens trosläror; och detta har äfven ledt till den oriktiga,
ännu i dag mycket utbredda åsikten, att denna dogm öfver hufvud skulle bilda
en väsentlig grundbeståndsdel i hvarje luttrad religion. Så är dock absolut icke
fallet. Tron på själens odödlighet saknas fullständigt hos de flesta högre
utvecklade, orientaliska religioner. Den saknas hos buddhismen, som ännu i dag
behärskar öfver 30 proc. af jordens samtliga folk; den saknas likaväl i kinesernas
gamla folkreligion, som i Confucius’ reformerade religion, som senare trädt i den
förras ställe och, hvad som är det viktigaste, den saknas i den äldre och renare
judiska religionen, ty hvarken i Mose fem böcker eller i gamla testamentets
äldre skrifter, som skrifvits före den babyloniska fångenskapen, kan återfinnas
läran om den individuella fortvaron efter döden.
Odödlighetstrons uppkomst. Den mystiska föreställningen, att människans
själ skulle fortvara efter hennes död, och odödligt lefva vidare, har säkerligen
uppstått på polyfyletiskt sätt. Den saknas hos de äldsta, redan med talförmågan
begåfvade urmänniskorna (Asiens hypotetiska Homo primigenius) och likaså med
säkerhet hos dess förfäder pithecanthropus och prothylobates, samt hos dess moderna
föga utvecklade efterkommande, weddas på Ceylon, seelongs i Indien och andra
långt aflägset boende naturfolk. Först vid tilltagande förnuft, vid ingående
eftertanke öfver lif och död, öfver sömn och dröm. utvecklade sig hos olika, äldre
människoraser — oberoende af hvarandra — olika föreställningar om vår
organisms dualistiska sammansättning. Vid detta polyfyletiska förlopp hafva
säkerligen många olika motiv varit medverkande, såsom: an-kult, släktkärlek, lifslust
och önskan om lifvets förlängande, förhoppning på bättre lifsvillkor i andra
världen, förhoppning om belöning för goda och om straff för dåliga gärningar
o. s. v. Genom den jämförande psykologin hafva vi på sistone lärt känna ett
rätt stort antal af olika slags dylika tros-diktningar, till större delen hänga de
nära samman med gudstrons och öfverhufvud religionens äldsta former. I de
flesta moderna religioner är atavismen nära förknippad med teismen, och den
materialistiska föreställning, hvilka de flesta troende bilda sig om sin
»personliga gud», öfverföra de på sin »odödliga själ». Detta gäller framför allt om de
moderna kulturfolkens världsreligion, om kristendomen.
Den kristna odödlighetstron. Som allmänt bekant, har dogmen om själens
odödlighet i den kristna religionen, redan för långt tillbaka antagit den fasta
form, som uttalas i trosartikeln: »Jag tror på köttets uppståndelse och ett evigt
lif». Otaliga bilder och legender göra åskådliga för oss, huru vid påsken Kristus
själf har uppstått från de döda och nu tänkes såsom i evighet »guds son, sittande
på guds högra sida». På samma sätt tänkes nu också människan »uppstå på den
yttersta dagen», för att emottaga lönen för sitt uppförande under sitt jordiska
lif. Hela denna kristna föreställningskrets är alltigenom materialistisk och
antropistisk; den höjer sig icke mycket öfver de motsvarande råa föreställningarna
hos många lägre kulturfolk. Att »köttets uppståndelse» är en omöjlighet vet
egentligen hvar och en, som äger några kunskaper i anatomi och fysiologi.
Kristi uppståndelse, som hvarje påskdag firas af millioner troende kristna, är
likaväl en ren myt, som den uppväckelse från de döda, som Kristus vid tlera
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
