Note:
Translator Edv. Schäffer is or might still be alive.
Therefore, this work is protected by copyright,
restricting your legal rights to reproduce it.
However, you are welcome to view it on screen, as you do now.
Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 12. Substanslagen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ETERN ELLER VÄRLDSETERNS TILLVARO. — ETERNS VÄSEN. 107
vederlägga den ohållbara myten om en vis försyn» och om en »allt älskande
fader i himmelen».
Eterns eller världseterns (kosmo-eterns) tillvaro, såsom real materia är nu
(sedan 15 år tillbaka), ett positivt faktum. Man kan visserligen ännu i dag
mångenstädes läsa, att etern blott är en »hypotes»; detta oriktiga påstående
upprepas icke blott af okunniga filosofer och populära skriftställare, utan äfven af
enstaka »försiktiga exakta fysiker». Men med samma rätt borde man också
förneka den ponderabla materiens, massans tillvaro. Visserligen finns det än i
dag metafysiker, som kunna göra äfven detta konststycke, och hvilkas högsta
vishet består däri, att förneka eller åtminstone att betvifla yttervärldens realitet;
enligt deras läror existerar egentligen endast ett enda verkligt väsen nämligen
deras egen, dyrbara person eller fastmer deras odödliga själ. På sistone hafva
t. o. m. några framstående fysiologer intagit denna ultraidéalistiska ståndpunkt,
som redan funnits utbildad i Descartes’, Berkeleys’, Fichtes m. fl. metafysik.
Deras »psykomonism» påstår: »Det finnes blott ett, och det är min psyke». Det
förefaller oss, som om detta djärfva, spiritualistiska påstående beror på en oriktig.
slutledning ur Kants riktiga, kritiska uppfattning, att vi kunna känna den
omgifvande yttervärlden endast i den företeelse, som blir tillgänglig för oss genom
våra mänskliga kunskapsorgan, genom hjärnan och sinnesorganen. Men om vi
genom deras funktion också kunna inhämta en endast ofullkomlig, begränsad
kunskap om den kroppsliga världen, så vinna vi därigenom icke rättigheten att
förneka dess existens. I min föreställning åtminstone existerar etern lika säkert
som massan; lika säkert som jag själf, då jag nu tänker öfver och skrifver om
densamma. Liksom vi genom mått och vikt, genom kemiska och mekaniska
experiment öfvertyga oss om den vägbara materiens verklighet, så öfvertyga vi
oss om den ovägbara eterns tillvaro genom optiska och elektriska erfarenhetsrön
och försök.
Eterns väsen. Fastän i våra dagar eterns reala tillvaro betraktas af nästan
alla fysiker såsom en positiv verklighet, och fastän många verkningar af denna
underbara materia äro noga kända genom otaliga erfarenhetsrön och i synnerhet
genom optiska och elektriska försök, så har det hittills likväl icke lyckats att
vinna klarhet och säkerhet om dess egentliga väsen. Tvärtom skilja sig än
i dag de mest framstående fysikers åsikter, hvilka speciellt hafva studerat denna
fråga, ja de motsäga hvarandra till och med i de viktigaste punkterna. Det
står hvar och en fritt, att i mån af kunskapsgrad och omdömeskraft (hvilka
ju båda alltid förblifva ofullkomligal) bilda sig en egen mening vid valet mellan
de motsägande hypoteserna! Den mening, jag personligen (fastän endast lekman
på detta område!) bildat mig genom mogen eftertanke, sammanfattar jag i
följande åtta satser:
I. Etern uppfyller såsom en kontinuerlig materia hela världsrymden, för så
vidt denna icke är upptagen af massan d. v. s. den vägbara materien; den
utfyller också alla mellanrum mellan den sistnämndas atomer. II. Etern äger
sannolikt ännu ingen kemism och är ännu icke sammansatt af atomer såsom
massan. När man antager, att densamma skulle vara sammansatt af ytterst
små, likartade atomer (t. ex. eterkulor af lika storlek) så måste man vidare
också antaga, att mellan desamma finnes ännu något annat, antingen det tomma
rummet eller ett tredje (helt obekant) medium, en fullkomlig hypotetisk »inter-eter»;
vid frågan efter dess väsen skulle då yppa sig samma svårighet som hos etern
(i oändlighet!). III. Då antagandet af det tomma rummet och af den
oförmedlade fjärrverkan på vår naturkunskaps nuvarande ståndpunkt, knappast längre
är möjlig — åtminstone icke leder till någon klar monistisk föreställning — så
antager jag en egendomlig struktur hos etern, som icke är atomistisk som den
vägbara massans. och som man tills vidare (utan närmare bestämmelse) kan
beteckna såsom eterisk eller dynamisk struktur. IV. Eterns aggregationsform
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
