Note:
Translator Edv. Schäffer is or might still be alive.
Therefore, this work is protected by copyright,
restricting your legal rights to reproduce it.
However, you are welcome to view it on screen, as you do now.
Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 12. Substanslagen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
är tillföljd af denna hypotes likaledes mycket egendomlig och skiljer sig från
massans; den är hvarken gasformig som några, eller fast, som andra fysiker
antaga; den bästa föreställningen vinner man kanske genom jämförelsen med
ett ytterst fint, elastiskt och lätt gelé. V. Etern är en ovägbar materia i den
mening, att vi icke äga något medel att experimentellt bestämma dess vikt; om
den verkligen äger vikt, hvilket är ytterst sannolikt, så är densamma ytterst
ringa och omöjlig att väga på våra känsligaste vågar; några fysiker hafva försökt
att ur ljusvågornas energi beräkna eterns vikt; de hafva funnit att den är
omkring 15 trillioner gånger mindre än den atmosfäriska luftens, men i alla
händelser skulle ett eterklot af samma volym som vår jord väga minst 125 kg. (?).
VI. Den eteriska aggregationsformen kan sannolikt (och motsvarande
pyknosteorin) under bestämda vilkor genom fortskridande förtätning öfvergå till massans
gasform, liksom den senare genom afkylning öfvergår till den flytande och vidare
till den fasta. VII. Dessa materiens aggregationsformer ordna sig sålunda (och
detta är mycket viktigt för den monistiska kosmogenin) till en genetisk
kontinuerlig serie, i hvilken vi särskilja fem grader: 1, den eteriska, 2, den gasformiga,
3, den flytande, 4, den tjockflytande (i den lefvande plasman), 5, den fasta
formen. VIII. Etern är lika oändlig och omätlig som rummet, som den
utfyller; den befinner sig evigt i oafbruten rörelse. Denna egendomliga eter-motus
(likgiltigt om den uppfattas såsom svängning, spänning, förtätning o. s. v.) i
växelverkan med massornas rörelser (gravitation), är den sista orsaken till alla
företeelser.
Eter och massa. »Den väldiga hufvudfrågan efter eterns väsen», såsom
Hertz med rätta kallar den, innefattar också den om dess förhållande till massan
ty materiens båda hufvudbeståndsdelar befinna sig icke blott öfverallt i den
mest innerliga yttre beröring med hvarandra, utan också i evig, dynamisk
växelverkan. Man kan dela de allmännaste naturföreteelser, som fysiken urskiljer
såsom naturkrafter eller »materiens funktioner» i två grupper, af hvilka den
ena företrädesvis (men icke uteslutande) är eterns, den andra likaså massans
funktion efter ungefär följande schema, som jag (1892) har uppställt i »Monismus»
(sid. 18—42):
Värld (= natur = substans = kosmos = universum = gud).
I. Eter (= imponderabil, spänd
substans).
1. Aggregationsform: eterisk,
(hvarken gasformig eller flytande eller fast).
2. Struktur: icke atomistisk,
kontinuerlig, icke sammansatt af diskreta
smådelar (atomer).
3. Hufvudfunktioner: ljus,
strålvärme, elektricitet, magnetism.
II. Massa (= ponderabil,
förtätad substans).
1. Aggregationsform: icke eterisk
(utan gasformig, flytande eller fast).
2. Struktur: atomistisk,
diskontinuerlig, sammansatt af minsta diskreta
smådelar (atomer).
3. Hufvudfunktioner: tyngd,
tröghet, massvärme, kemism.
Materiens båda funktionsgrupper, som i detta schema uppställts emot
hvarandra, kunna på sätt och vis betraktas såsom en följd af stoffets första
arbetsfördelning, såsom materiens primära ergonomi. Denna åtskillnad betyder
emellertid ingen absolut skilsmässa mellan de båda motsatta grupperna. De förblifva
fastmer det oaktadt förenade, bibehålla sitt sammanhang och stå öfverallt i
beständig växelverkan. Som bekant äro eterns optiska och elektriska företeelser
nära förknippade med mekaniska och kemiska förändringar hos massan; den
förstnämndas strålande värme öfvergår direkt i den senares massvärme eller
mekaniska värme; gravitationen kan icke verka, med mindre etern förmedlar det
åtskilda atomernas massattraktion; enär vi icke kunna antaga någon fjärrverkan.
En energiforms förvandling till en annan, sådan, som lagen om kraftens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
