Note:
Translator Edv. Schäffer is or might still be alive.
Therefore, this work is protected by copyright,
restricting your legal rights to reproduce it.
However, you are welcome to view it on screen, as you do now.
Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 16. Vetande och tro
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
140 SEXTONDE KAPITLET.
vara till nytta och så skapades under loppet af många millioner år dessa
beundransvärda instrument, hvilka såsom öga och öra utgöra våra dyrbaraste
ägodelar; deras inrättning är så underbart ändamålsenlig att den lätt skulle
kunna förleda oss till det oriktiga antagandet af en »skapelse enligt förut uttänkt.
byggnadsplan», Hvarje sinnesorgans och dess specifika nervs särskilda
egendomlighet har emellertid småningom utvecklat sig endast genom vana och
öfning — d. v. 8. genom anpassning och har sedan genom ärftlighet öfverförtb
från generation till generation. Denna uppfattning Tan utförhgt motfverats af
Albrecht Rau i hans förträffliga arbete om »förnimmande och tänkande; en
fysiologisk undersökning af det mänskliga förståndets natur» (1896). I detta arbete har
såväl gifvits den riktiga tolkningen åt den Müllerska lagen om den epecifika
sinnesenergin, som ock skarpsinniga utredanden öfver dess förhållande till hjärnan
samt särskildt i sista kapitlet en utmärkt, på Luducig Feuerbach grundad
»sinnlighetens filosofi. Jag ansluter mig helt och hållet till dessa öfvertygande
utföranden.)
Gränserna för sinnesiakttagelserna. Den kritiska jämförelsen mellan
människans och de öfriga ryggradsdjurens sinnesverksamhet visar ett antal
utomordentligt viktiga fakta, för hvilkas kännedom vi ha att tacka det 19:de
århundradets grundliga forskningar, i synnerhet under dess andra hälft. Detta
gäller isynnerhet om de båda högst utvecklade »estetiska Binnesverktygen»,
ögat och örat. Dessa visa i ryggradsdjurens stam en annan och mera invecklad:
byggnad än hos de öfriga djuren och utveckla sig också hos deras foster på ett
egendomligt sätt. Denna sensillernas typiska antogenes och struktur hos
samtliga ryggradsdjur förklaras genom ärftlighet från en gemensam stamform. Men
inom stammen visar sig en stor mångfald af utbildningen 1 det enskilda och
denna mångfald betingas genom anpassning till de enskilda atfternas lefnadssätt,
genom de enskilda delarnas ökade eller minskade användning: 12 c.
Människan framstår nu med afseende på sina sinnens utbildning ingalunda
som det fullkomligaste och högst utvecklade ryggradsdjuret. Fågelns öga är
myeket skarpare och urskiljer små föremål på långt afstånd mycket
tydligareän människoögat. Hörseln hos många däggdjur, i synnerhet hos de i öknen
lefvande rofdjuren, hofdjuren, gnagarna o. s. v. är- mycket känsligare än människans
och uppfångar svaga buller på långt större afstånd; redan deras stora och mycket
rörliga öronmussla pekar i denna riktning. Sångfåglarna uppenbara: t. o. m.
med hänsyn till musikalisk begåfning en vida högre utvecklingsgrad ån många
människor. Luktsinnet är hos de flesta däggdjur, i synnerhet rofdjur och
hofdjur, mygcket mera utbildadt än hos människan och om hunden kunde jämföra
sitt eget fina luktorgan med människans, skulle han medlidsamt se ned
påhenne. Äfven med afseende på de lägre sinnena, smaksinne, könssinne,
känselsinne och temperatursinne intager människan ingalunda † hvarje afseende den
högsta utvecklingsgraden. 1
Vi själfva kunna naturligtvis endast döma om de sinnesförnimmelser, som
vi själfva äga. Men nu visar oss anatomin i många djurs kroppar äfveri andra
än de för oss bekanta sinnesorganen. Så äga t. ex. fiskar och andra lägre, i
vatten lefvande ryggradsdjur, egendomliga sensiller i huden, som’ stå i
förbindelse med särskilda sinnesnerver. I fiskkroppens sidor löper till höger och
vänster en lång kanal, som framtill vid hufvudet öfvergår i flera förgrernade
kanaler. I dessa »slemkanaler» ligga nerver med talrika grenar, hvilkas ändar
äro förbundna med egendomliga nervkullar. Antagligen tjänar detta utsträckta
»hudsinnesorgan» till att iakttaga skillnaden i vattnets tryck eller andfa
egenskaper hos vattnet: Några grupper äro dessutom i besittning af andra
egendomliga sensiller, hvilkas’ betydelse vi icke känna. P
Redan ur dessa fakta framgår, att vår mänskliga sinnesverksamhet är
begränsad och detta såväl i kvantitativt som kvalitativt hänseende. Vi kunna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
