Note:
Translator Edv. Schäffer is or might still be alive.
Therefore, this work is protected by copyright,
restricting your legal rights to reproduce it.
However, you are welcome to view it on screen, as you do now.
Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 18. Vår monistiska religion
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ADERTONDE KAPITLET.
Vår monistiska religion.
Monistiska studier öfver förnuftets religion och dess harmoni med
vetenskapen. Det sannas, godas och skönas tre idealer för kult.
Innehåll: Monismen såsom bandet mellan religion och vetenskap. Kultur-kampen.
Förhållanden mellan stat och kyrka. Den monistiska religionens principer. Dess tre idealer för kult: det
sanna, goda och sköna. Motsats mellan den naturliga och kristna sanningen. De monistiska och
kristna dygdebegreppens harmoni. Motsats mellan monistisk och kristen konst. Världsbildens moderna
utvidgande och riktande. Landskapsmåleri och modern naturnjutning. Naturens skönheter. Hitom
och bortom grafven. Monistiska kyrkor.
Många af nutidens mest ansedda naturforskare och filosofer, hvilka dela
våra monistiska öfvertygelser, anse religionen öfverhufvud för en öfvervunnen
ståndpunkt. De anse, att den klara insikten i världsutvecklingen, för hvilken
vi ha att tacka det 19:de århundradets väldiga framsteg i kunskap, icke endast
fullkomligt tillfredsställer vårt förnufts orsaks-behof utan äfven vår själs högsta
känslo- behof. Denna åsikt är i viss mening riktig, så till vida som vid en fullt
klar och följdriktig uppfattning af monismen, de båda begreppen religion och
vetenskap faktiskt sammansmälta med hvarandra. Emellertid nå endast ett
fåtal beslutsamma tänkare upp till denna Spinozas och Goethes högsta och renaste
uppfattning; vår tids flesta, bildade (de obildade folkmassorna räkna vi icke
med) vidhålla den öfvertygelsen, att religionen representerar ett själfständigt af
vetenskapen oafhängigt område af vårt andliga lif, hvilket icke vore mindre
värdefullt och oumbärligt än den senare.
Om vi intaga denna ståndpunkt kunna vi finna en försoning mellan dessa
båda stora, till synes skilda områden, i den uppfattning, hvilken jag 1892
nedlagt i mitt föredrag i Altenburg: »Monismen såsom bandet mellan religion och
vetenskap». I förordet till denna »en naturforskares trosbekännelse», har jag
med följande ord yttrat mig öfver dess dubbla syfte: »För det första skulle jag
därmed vilja gifva uttryck åt den Jförnuftiga världsåskådning, som genom den
enhetliga naturkunskapens nyare framsteg med logisk nödvändighet tvingas på oss;
den bor i det innersta hos nästan alla fördomsfria och tänkande naturforskare,
om också blott få ha mod eller behof att offentligen bekänna den. För det
andra skulle jag därigenom vilja knyta ett band mellan religion och vetenskap och
sålunda bidraga till utjämnandet af de motsatser, som onödigtvis upprätthållas
mellan dessa båda, den högsta mänskliga andeverksamhetens områden; vårt sinnes
etiska behof tillfredsställes lika väl af monismen som vårt Jförstånds logiska
orsaks-behof.»
Den kraftiga verkan, som detta föredrag i Altenburg hade, bevisar, att jag
med denna monistiska trosbekännelse uttalat icke blott många naturforskares
utan också talrika mäns och kvinnors i olika yrkesklasser trosbekännelse. Jag
belönades icke endast genom hundratals instämmande bref utan också genom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
