Note:
Translator Edv. Schäffer is or might still be alive.
Therefore, this work is protected by copyright,
restricting your legal rights to reproduce it.
However, you are welcome to view it on screen, as you do now.
Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 19. Vår monistiska sedelära
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VÅR MONISTISKA SEDELÄRA. 165
är den viktigaste Jfundamental-principen hos vår moral. All förnuftig sedeläras
högsta mål är således, helt enkelt, åvägabringandet af den »naturenliga
jämvikten mellan egoism och altruism», mellan kärlek till sig själf och kärlek till
nästan. Den gyllne sedelagen säger: »Hvad du vill att andra skola göra dig,
det gör du ock dem.» Ur detta kristendomens högsta bud framgår af sig själft,
att vi ha lika heliga plikter mot oss själfva som mot våra medmänniskor. Jag
har redan 1892 i min »Monism» klargjort min uppfattning af denna
grundprincip och därvidlag i synnerhet betonat tre viktiga satser, nämligen: I. Båda
de konkurrerande drifterna äro naturlagar, hvilka äro lika viktiga och lika
nödvändiga för familjens och samhällets fortbestånd; egoismen möjliggör individens
själfuppehållelse, altruismen däremot släktets och artens, som sammansättas af
de förgängliga individernas kedja. Il. De sociala plikter, hvilka
samhällsbildningen pålägger de associerade människorna och genom hvilka denna bibehålles,
äro endast högre utvecklingsformer hos de sociala instinkter, hvilka vi finna hos
alla högre i sällskap lefvande djur (såsom »vanor hvilka blifvit ärftliga.») III.
Hos kulturmänniskan står all etik, såväl den teoretiska som den praktiska
sedeläran såsom »normalvetenskap» i sammanhang med världsåskådningen och sålunda
äfven med 7eligionen.
Den etiska grundlagen. (Den gyllne sedelagen) Af erkännandet af vår
morals fundamental-princip, framgår omedelbart dess högsta bud, dess pliktlag,
som man numera ofta benämner den gyllne sedelagen eller kort den »gyllne
regeln.» Kristus uttalade densamma ofta i den enkla satsen: »Du skall älska din
nästa såsom dig själf.» (Matt. 19, 19; 22, 39, 40; Rom. 13, 9 o. s. v.; evangelisten
Markus (12, 31) tillfogar helt riktigt: »Det finnes intet större bud än detta;» och
Matteus sade: »I dessa två bud gömmes hela lagen och profeterna» I detta
viktigaste och högsta bud öfverensstämmer vår monistiska etik till alla delar med
den kristna. Nu måste vi genast tillfoga det historiska faktum, att uppställandet
af denna högsta lag icke är Kristi förtjänst, som de flesta teologer påstå vara
fallet och som deras okritiska troende utan vidare taga för godt. Fastmer är
denna gyllne regel mer än femhundra år äldre än Kristus och har erkänts såsom
den viktigaste sedelag af många Greklands och Orientens vise. Pittakos från
Mytilene, en af Greklands sju vise, säger 620 år före Kristus: »Gör din nästa
ingenting som du af hcnom skulle taga illa upp.» — Konfutse den store
kinesiske filosofen och religionsstiftaren (som förnekade själens odödlighet och
en personlig gud), sade 500 år före Kristus: »Gör hvar och en annan hvad
du vill, att han skall göra dig; och gör icke åt någon annan hvad du vill, att
han icke skall göra dig. Du behöfver blott detta ena bud; det är grundlagen för
alla andra bud.» — Aristoteles lärde i midten af fjärde århundradet före Kristus:
»Vi skola uppföra oss mot andra, såsom vi önska att de skola uppföra sig mot
oss.» I samma mening och delvis med samma ord uttalas den gyllne regeln af
Thales, Isokrates, Aristippus, pytagoreern Sextus och andra filosofer i den klassiska
forntiden — Jlera århundraden före Kristus! (Jfr. därom Saladins viktiga arbete:
Jehovahs samlade verk.) Ur denna sammanställning framgår, att den gyllne
grundlagen uppstått polyfyletiskt, d. v. s. under olika tider och på olika orter
uppställts af flera filosofer — oberoende af hvarandra. I annat fall måste man
antaga att Jesus öfvertagit den från andra orientaliska källor (ur äldre semitiska,
indiska, kinesiska traditioner, isynnerhet buddhistiska läror), såsom det numera
har bevisats hafva skett för de flesta andra kristna trosläror. Saladin
sammanfattar de denna sak beträffande resultat, hvartill den moderna teologin kommit
i följande sats: »Det finnes ingen förnuftig och praktisk, af Jesus förkunnad
moralgrundsats, som icke redan före honom, förkunnats af andra.» (Thales, Solon.
Sokrates, Plato, Konfutse o. s. v.
Kristen sedelära. Då den etiska grundlagen sålunda består sedan 2,500
år, och då kristendomen uttryckligen ställer densamma, såsom varande de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
