- Project Runeberg -  Världsgåtorna : allmänfattliga studier öfver monistisk filosofi /
169

(1905) [MARC] Author: Ernst Haeckel Translator: Edv. Schäffer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   
Note: Translator Edv. Schäffer is or might still be alive. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 19. Vår monistiska sedelära

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

PAPTISTISK MORAL. 169

lemmar» öfverallt kunde höras. Att oaktadt detta dessa osedliga förhållanden
än i dag fortbestå i katolska länder, (om ock i större hemlighet) är bekant. Förr
upprepades ännu tid efter annan yrkandena om celibatets definitiva upphäfvande,
så skedde i Badens, Bayerns, Hessens, Sachsens och andra länders kamrar. Tyvärr
hittills förgäfves! I tyska riksdagen, där det ultramontana centrum för
närvarande föreslår de löjligaste medel till undvikande af sexuell osedlighet, tänker
än i dag intet parti på, att yrka afskaffandet af celibatet i den offentliga moralens
intresse. (Jfr. »Hoensbroech». Das Pabstthum [Påfvedömet), Leipzig 1901).

Den moderna kulturstaten, som skall lyfta icke blott folkets praktiska, utan
äfven dess moraliska lif på ett högre trappsteg, har rättighet och förpliktelse
att göra ett slut på så ovärdiga och allmännt skadliga tillstånd. De katolska
prästernas obligatoriska celibat, är likaså förkastligt och osedligt som öronbikten och
aflatskrämeriet, alla dessa tre inrättningar ha ingenting att göra med den ursprungliga
kristendomen; alla tre äro ett slag i ansiktet på den rena kristenmoralen; alla
tre äro skändliga uppfinningar af papismen, som gå ut på, att bibehålla den
absoluta härskaremakten öfver de lättrogna folkmassorna och att efter bästa
förmåga materiellt utsuga dem.

Historiens nemesis skall förr eller senare hålla en fruktansvärd straffdom
med den romerska papismen; och de millioner människor, som genom denna
urartade religion fått sin lefnadslycka förstörd, skola tjäna till att under det
kommande tjugonde århundradet gifva den dödsstöten — åtminstone i de
verkliga »kulturstaterna». Man har under nyare tiden beräknat, att det antal
människor, som genom de papistiska kättare-förföljelserna — inkvisitionen, — de
kristna troskrigen o. s. v. — förlorat lifvet, utgör långt öfver tre millioner. Men
hvad betyder detta antal mot det tiofaldigt större antal olyckliga, som moraliskt
fallit offer för den urartade kristna kyrkans lagar och för prästherraväldet? —
mot den oräkneliga mängden af dem, hvilkas högre andliga lif dödats genom
dessa lagar och föreskrifter, hvilkas naiva samveten plågats, hvilkas familjelif
tillintetgjorts af dem? Här gäller de sanna orden ur Goethes härliga dikt »Bruden

från Korinth»:
»An offras dock
Hvarken lam eller bock,
Men väl människor, oerhördt!»

Stat och kyrka. I den stora »kulturkamp», som till följd af dessa
sorgliga förhållanden fortfarande måste föras, borde det första målet vara fullständig
skilsmässa mellan stat och kyrka. Den »fria kyrkan skall existera i den fria staten»,
d. v. s. hvarje kyrka skall fritt få utöfva sin kult och sina ceremonier och fritt
få uppbygga sina fantastiska diktningar och vidskepliga dogmer — men likväl
under förutsättningen att den därigenom icke äfventyrar allmän ordning och
sedlighet. Och så får lika rätt gälla för alla! De fria församlingarna och de
monistiska religionssällskapen skola likaså tolereras och vara lika fria i sina
rörelser, som de liberala protestant-föreningarna och de ortodoxa, ultramontana
församlingarna. Men för alla dessa »troende» af de mest olika bekännelser skall
religionen vara en privatsak; staten skall endast ha tillsyn öfver den och
förhindra öfvergrepp från hennes sida, men hvarken undertrycka eller understödja
henne. Men framförallt böra skattebetalande icke mera åläggas, att utgifva
sina penningar för upprätthållandet och befordrandet af en främmande »t70»,
som enligt deras ärliga öfvertygelse är en skadlig vidskepelse. I Nordamerikas
förenade stater, i Holland och i några mindre länder är fullständig skilsmässa
mellan stat och kyrka i denna mening för länge sedan genomförd, och detta
till allas fulla belåtenhet. I och med detsamma har därstädes också bestämts
den lika viktiga skälsmässan mellan kyrka och skola, utan tvifvel en viktig
orsak till det väldiga uppsving, som vetenskapen och det högre andliga lifvet
i allmänhet på senare tider tagit i Nordamerika.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Jan 16 17:28:48 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vgatorna/0169.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free