Note:
Translator Edv. Schäffer is or might still be alive.
Therefore, this work is protected by copyright,
restricting your legal rights to reproduce it.
However, you are welcome to view it on screen, as you do now.
Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 19. Vår monistiska sedelära
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Kyrka och skola. Det är själfklart att kyrkans aflägsnande ur skolan blott
afser konfessionen, den särskilda trosform, som hvar och en kyrkas sagokrets har
utvecklat under tidernas lopp. Denna »konfessionella undervisning» är en ren
privatsak och uppgift för föräldrar eller förmyndare eller för de präster eller
lärare, hvilka de skänka sitt personliga förtroende. Däremot träda i den
eliminerade konfessionens ställe, trots olika viktiga undervisningsämnen, för det första
den monistiska sedeläran och för det andra den jämförande religionens historia.
Hvad som angår den nya monistiska etik, som står på den moderna
naturkunskapens — framförallt utvecklingslärans — fasta grundval, så har under de senaste
trettio åren utkommit en omfångsrik litteratur därom. Vår nya jämförande
religionshistoria knyter sig naturenligt till den bestående elementarundervisningen i
»biblisk historia» och den grekiska och romerska forntidens sagovärld. Båda
två förblifva som hittintills väsentliga bildningselement. Detta är själfklart redan
därför, emedan hela vår bildande konsts, vår monistiska estetiks hufvudområde, på
det innerligaste är sammanväxt med den judiska och kristna, den helleniska och
romerska mytologin. En väsentlig skillnad i undervisningen kommer endast
inträda däri, att de israelitiska och kristna sagorna och legenderna icke läras
såsom »sanningar», utan, i likhet med de grekiska och romerska, såsom dikter,
hvarigenom det höga värdet hos de etiska och estetiska ämnen, som de
innehålla, icke förminskats, utan tvärtom höjes. — Hvad bibeln beträffar, så borde
denna »böckernas bok» endast i sorgfälligt gjordt urval (såsom »skolbibel»)
lämnas i händerna på barnen, därigenom skulle man undvika den barnsliga
fantasiens befläckande med talrika osnygga historier och omoraliska berättelser, på
hvilka isynnerhet Gamla Testamentet är så rikt.
Stat och skola. Sedan vår moderna kulturstat befriat sig och skolan från
kyrkans slafbojor, skall den så mycket mera kunna ägna sin kraft och omsorg
åt skolan. Det oskattbara värdet af en god skolundervisning har desto mera
ingått i vårt medvetande, ju rikare och mera storartadt det moderna kulturlifvets
alla grenar utvecklat sig under loppet af 19:e århundradet. Men
undervisningsmetodernas utveckling har långt ifrån hållit jämna steg därmed.
Nödvändigheten af en omfattande skolreform tränger sig allt mera afgjordt inpå oss. Äfven
angående denna stora fråga ha under loppet af de senaste fyratio åren utkommit
mycket talrika och värdefulla skrifter. Vi inskränka oss för den skull till att
framhålla några allmänna synpunkter, hvilka synas oss särskildt viktiga. 1.
Hittills har människan och i synnerhet det grammatikaliska studiet af hennes språk
spelat hufvudrollen i undervisningen; naturkunskapen har för den skull helt
och hållet försummats. 2. I den nya skolan bör naturen bli hufvudämnet;
människan bör vinna en riktig föreställning om den värld i hvilken hon lefver;
hon skall icke stå utom eller t. o. m. i motsats till naturen, utan framträda
såsom dess högsta och ädlaste alster. 3. Studiet af de klassiska språken (latin
och grekiska), som hittills tagit största delen af tid och arbete i anspråk, är
och förblir visserligen mycket värdefullt, men måste starkt inskränkas och
reduceras till det elementära (grekiskan efter fritt val, latinet obligatoriskt). 4. I stället
därför måste de moderna kulturspråken så mycket mera läsas i alla högre skolor
(engelska, franska, italienska). 5. Vid undervisningen i historia bör mera hänsyn
tagas till det inre andliga lifvet — kulturhistorien — och mindre till den yttre
folkhistorien (dynastiers öden, krig o. s. v.) 6. Utvecklingslärans grunddrag inläres
i sammanhang med kosmologin; geologin i anslutning till geografin; antropologin
i anslutning till biologin. 7. Biologins grunddrag måste läras af hvarje bildad
människa; den moderna »åskådnings-undervisningen» främjar det tilltalande
införandet i de biologiska vetenskaperna (antropologi, zoologi, botanik).
Utgångspunkten därvidlag bör vara den beskrifvande systematiken (i sammanhang med
oekologi eller bionomi); senare tillkomma anatomins och fysiologins element.
8. Likaså bör hvarje bildad lära känna fysikens och kemins grunddrag samt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
