Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om villkorlig dom - 2. Den villkorliga domens grund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN VILLKORLIGA DOMENS GRUND.
25
åtminstone med säkerhet, att straff för det förra brottet
skall drabba honom i händelse af ett nytt brott, om han
ock ej känner dess storlek).
Hela det nu beskrifna förfaringssättet förutsätter
emellertid alldeles särskilda förhållanden i det föreliggande
fallet. Omständigheterna vid brottets begående och med
afseende å brottslingens person måste vara sådana, att
domaren på grund af den kännedom härom han under målets
handläggning vunnit kan hafva grundad anledning att
antaga, att skonsamhet för denna gång skall ha bättre
värkan än straff.
Det lärer svårligen kunna förnekas, att en sådan
anordning som den nu beskrifna, använd med urskillning, i
många fall mycket bättre än ett kortvarigt frihetsstraff
skulle vara ägnad att utveckla den brottsliges bättre böjelser,
väcka hans hederskänsla och alltså bättre än straffet själft
tillgodose straffets ändamål.
Det stora inträsse, som den villkorliga domen väckt
på Europas fastland och som föranledt dess upptagande i
så många lagar och lagförslag, har hufvudsakligen berott
på det alltjämt växande missnöjet med de kortvariga
frihetsstraffen. Därför tänkte man sig också i början den
villkorliga domen endast såsom ersättningsmedel för dessa,
och i öfverensstämmelse härmed äro lagarna i Belgien
och Portugal samt de tyska förordningarna om villkorlig
benådning affattade. Likaså lagförslagen i Italien, Öster
rike och Schweiz. Emellertid har man vid fortsatt
dryftande af hithörande frågor insett, att den tanke som ligger
till grund för den villkorliga domen, också, ehuru ej i så
hög grad, låter sig tillämpas i fråga om böter och att en
inskränkning däraf till allenast frihetsstraff skulle leda till
uppenbara orimligheter. Om en person begått ett bedrägeri,
som ej vore värre än att det kunde försonas med böter,
så skulle straffet ovillkorligen gå i värkställighet, men
vore det så pass svårt, att man måste taga till fängelse,
så skulle straffet kunna uppskjutas och alldeles bortfalla.
Detta vore orimligt. Enligt norsk, fransk, engelsk och
amerikansk rätt kan också villkorlig dom användas äfven i
fråga om böter, och detta är helt säkert det enda riktiga.
För öfrigt är att märka, att allt hvad som ofvan anförts
till stöd för de kortvariga frihetsstraffens ersättande i
särskilda fall med villkorlig dom, är omedelbart tillämpligt,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
