Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om villkorlig dom - 3. Den norska lagstiftningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN NORSKA LAGSTIFTNINGEN.
33
som möjligen kommer att tillämpas, från början är
fastställt, än att det skulle bestämmas kanske långt efter
den förra rättsförhandlingen allenast med ledning af
protokoll, en olägenhet, som särskilt vid muntlig process gör
sig kännbar *).
Af samma § ses ock, att det är domstolen, som
beslutar, om straffet skall uppskjutas eller ej. Så är ock
fallet öfverallt utom i Tyskland, där ifrågavarande
angelägenhet afgöres af justitieministern. Sistnämda
tillvägagångssätt har vunnit många förespråkare och medför
nog åtskilliga fördelar. Fråga är dock, om icke dessa
uppvägas af vissa olägenheter, i främsta rummet den, att
den myndighet, som får att afgöra, om förutsättningarna
för uppskof med straffet föreligga, endast kan grunda sitt
afgörande på skriftliga akter, som ofta äro ofullständiga
och aldrig kunna gifva det helhetsintryck, som en
personlig beröring med den tilltalade allena kan medföra;
dessutom synes förfarandet lida af en viss omständlighet,
som undvikes, om hela saken får handhafvas af
domstolen.
Någon inskränkning af den villkorliga domen till
endast vissa klasser af förbrytare gör den norska lagen
icke. Hvarken föreskrifves - såsom i de flästa tyska
staterna att endast unga personer få komma i åtnjutande
däraf, ej häller uteslutas såsom i England - sådana
som redan förut varit i beröring med strafflagen. Den
norska lagens ståndpunkt är utan allt tvifvel den riktiga.
Visserligen förhåller det sig så, att de grunder, som tala
för en eftergift af straffet, i första rummet vanligen träffa
in på just unga personer, och lagen antyder detta, då den
ålägger domstolen att taga hänsyn till den skyldiges ålder,
men förhållandena kunna mycket väl vara sådana, att
samma grunder äfven föreligga med afseende å äldre
personer. Och än mer otvifvelaktigt är det, att i afseende
å dem som redan undergått straff en villkorlig dom i
regeln skulle vara värkningslös. Lagen nämner ock den
skyldiges föregående vandel bland de omständigheter, som
domaren har att beakta. Men undantag kunna finnas.
Det undergångna straffet kan ha varit så obetydligt, brottet,
för hvilket det ådömts, så ringa, att det skulle vara obil-
*) Jfr nedan sid. 38.
3. Verdandis småskrifter. 102.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
