Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om villkorlig dom - 3. Den norska lagstiftningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
34
OM VILLKORLIG DOM.
ligt att till personens nackdel lägga vikt därvid, i
synnerhet om det nya brottet är af helt annat slag än det förra.
Och äfven om det förut undergångna straffet varit
svårare, t. ex. ett längre frihetsstraff, men den som
undergått det sedermera i många år fört ett fläckfritt lif, så
kan det hända, att om han nu obetydligt förgått sig en
villkorlig dom är väl motiverad. I ena som andra fallet
är det bäst att gifva domaren fria händer.
De flästa lagar uppräkna ej de brott, vid hvilka straffet
får uppskjutas, utan låta det i stället komma an på
storleken af det straff, som brottet i det särskilda fallet
förskyllt. Så gör ock den norska lagen, enligt hvilken det
förskyllda straffet icke får vara värre än böter eller
fängelse. Fängelse kan enligt norsk lag ådömas på minst
4, högst 280 dagar och böter till belopp af minst 8, högst
800 kronor, och det blir alltså straff inom dessa gränser,
som kunna ådömas villkorligt.
Det är emellertid ej nog, att det ådömda straffet icke
är värre än böter eller fängelse, det föreliggande
brottsfallet måste ock vara af en alldeles särskild natur: endast
under synnerligen mildrande omständigheter kan domstolen
uppskjuta straffet, och lagen uppräknar särskilt några sådana,
som domaren i synnerhet skall fästa sig vid. Lagstiftaren
har härigenom velat försäkra sig om, att den rättighet
att öfva skonsamhet, som han gifvit domaren, icke må
missbrukas, så att rättssäkerheten äfventyras, utan
inskränkas till undantagsfall. Domaren får undersöka, om
han har att göra med en tillfällig förseelse af en äljest
rättskaffens människa eller med ett brott, som varslar om
en brottslig bana, på hvilken nu tagits första steget. I
följd häraf lärer t. ex. den, som på en gång lagföres för
flera brott, sällan kunna komma i åtnjutande af villkorlig
dom. Detsamma gäller om den, som föröfvat brott
vittnande om rått sinnelag, djupt sedligt förfall o. s. v. Häraf
följer, att antalet fall, där ifrågavarande lag kan tillämpas,
måste bli högst olika vid olika slags brott.
Bland de omständigheter, hvartill domaren skall taga
hänsyn, nämnes äfven den, huruvida den brottslige ersatt
den genom brottet förorsakade skada eller förklarat sig
beredd att efter förmåga göra detta, och kan domstolen i
sista fallet i domen uppställa det villkor, att ersättning
inom bestämd tid lämnas. Detta är det enda villkor för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
