Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om villkorlig dom - 3. Den norska lagstiftningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN NORSKA LAGSTIFTNINGEN.
35
uppskof med straffet, som i domen kan uppställas, och
enligt de flästa öfriga lagar på Europas fastland förekommer
icke ens detta. Att såsom sker i Massachusetts under
pröfningstiden anordna polisuppsikt anses af de flästa ej
lämpa sig för europeiska förhållanden, och detta som det
synes på goda skäl. Man kan i allmänhet ej hos de
personer, åt hvilka denna uppsikt blefve anförtrodd,
påräkna den takt och det omdöme, som vore nödvändiga
förutsättningar för ett godt resultat däraf, och på större
platser blefve det omöjligt att göra kontrollen så
omfattande, att den finge något värde. Ofta nog komme
polisuppsikten ock att värka sårande på den som vore föremål
därför och nedsätta honom i andras aktning. Mer delade
äro meningarna om den fredsförsäkran, som i England
göres till förutsättning för straffets uppskjutande *). I Norge
har man emellertid ej upptagit den, och för svensk
åskådning torde ett sådant tillvägagående förefalla tämligen
främmande. En viktig omständighet talar ock däremot,
nämligen att den i ekonomiskt afseende bättre situerade,
som hade lättare att skaffa borgesmän, komme i en
fördelaktigare ställning än den fattige.
Angående villkoren i öfrigt för att straffrihet skall
inträda stadgas i 2 och 3 §§. Det framgår af dessa
stadganden, att endast straffbara handlingar kunna medföra
straffets värkställande. Den villkorligt dömde må alltså
under den fastställda fristen lefva hur dåligt och lastbart
som hälst, afhåller han sig blott från hvad som är belagt
med straff, så blir han fri. Detta står illa tillsammans med
den tanke, som ligger till grund för ifrågavarande institut,
men beror på de praktiska svårigheter ett annat
tillvägagående skulle medföra. Afstår man från hvarje slags
polisuppsikt öfver den dömde, så blefve en föreskrift, att dåligt
uppförande öfver hufvud skulle föranleda straffets
värkställande, i de flästa fall utan värkan. Icke hvarje under
den bestämda uppskofstiden begången straffbar handling
medför straffets värkställande, utan endast uppsåtligt brott,
som förskyller fängelse, förlust af ämbete eller högre straff.
Är åter det nya brottet ouppsåtligt eller är det
uppsåtligt, men förskyller ringare straff än nyss är sagt, så får
domstolen efter omständigheterna afgöra, om det förra
’) Jfr ofvan sid. 20.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
