Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om villkorlig dom - 5. Den villkorliga domens historia i Sverge
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
42
OM VILLKORLIG DOM.
listiska föreningens årsmöte i Brüssel 1889 och anförde
den där enhälligt antagna resolutionen af följande lydelse:
föreningen tillstyrker alla lands lagstiftande myndigheter
att i princip upptaga det villkorliga domfällandet, men
framhåller nödvändigheten af att bestämma dess gränser
efter hvart lands förhållanden med fäst afseende å
folkets lynne och bildningsgrad. I fråga om sakens närmare
behandling vid mötet hänvisade utskottet till en uppsats i
Nytt Juridiskt Arkiv för 1889, afd. II, nr 15: Nya
straffrättsfrågor af presidenten O. W. Staël von Holstein. Frågan
syntes emellertid utskottet vara så ny och, hvad vårt lands
förhållanden beträffade, kräfva en så omfattande utredning,
att utskottet icke ansåg sig kunna, i saknad af en sådan
utredning, hvilken endast regeringen torde kunna
åstadkomma, tillstyrka riksdagen att i ärendet uttala någon
bestämd mening. Ett sådant uttalande vore för öfrigt
obehöfligt, då frågan redan underställts kongl. maj:ts pröfning
genom den ofvan omtalade framställningen från chefen för
fångvårdsstyrelsen. På grund häraf hemställde utskottet
under erkännande af att motionärens förslag syntes
vara förtjänt af lagstiftarens uppmärksamhet -, att hvad
i förevarande motion föreslagits för närvarande icke måtte
till någon riksdagens åtgärd föranleda.
Hvad utskottet sålunda föreslagit bifölls af båda
kamrarna, af första kammaren utan debatt, af andra kammaren
efter ett anförande af motionären, som bland annat yttrade,
att, ehuru lagutskottet ansett hans förslag vara förtjänt af
lagstiftarens uppmärksamhet, det dock syntes som om
utskottet ingenting velat i saken åtgöra, då det i fråga om
mötet i Brüssel refererat endast hvad där anförts mot, icke
de skäl som anförts till förmån för villkorlig dom, hvarpå
motionären för kammaren framdrog några af dessa skäl.
Vid 1893 års riksdag förnyade herr Andersson, denna
gång understödd af fem kammarledamöter, sin motion och
föreslog nu, att riksdagen måtte besluta en skrifvelse till
kongl. majt med begäran om utredning och förslag i syfte att
ersätta de kortvariga frihetsstraffen med villkorligt domfällande
eller andra lämpliga straffarter. Motionären afstod denna
gång alldeles från att angifva, huru han tänkt sig
förvärkligandet af denna tanke och inskränkte sig till att något
fylligare än förut motivera densamma.
Lagutskottet följde nu alldeles samma tillvägagångs-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
