Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Filosofens morgondrömmar (1863)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FILOSOFENS MORGONDRÖMMAR. 29
- Ja visst, åt hvem annars? Jag satt en
gång en stjärnklar afton på altanen vid min
faders hus och såg uppåt höjden af Skambonide; ty en
lätt gestalt, hon i den hvita kitonen, - du vet
hvem jag menar - hade just passerat förbi och styrt
sin kosa dit upp. Mitt öga hade helt naturligt
stannat på den punkt, där hon försvunnit, och som
denna låg högt upp från den plats, där
jag befann mig, så såg det väl ut, som om jag hade
kikat på stjärnorna.
- Nå, än sen då?
- Sedan? - Jo, Aristokles stod bakom mig,
när jag efter en stund såg tillbaka, och
fäste på mig en sådan där drömmande blick,
som du vet att jag afskyr; och . . .
- Och sedan skref han till dig det där epigrammet?
- Det gjorde han, men det var också det sista han
skref till mig. Jag hade nämligen den
oartigheten att skratta åt honom, när han
lämnade mig det. Det var oförsiktigt gjordt
af mig; ty jag måste bekänna, att jag från den
stunden alldeles förlorade mitt välde öfver Aristokles
och ådrog mig dessutom en läxa af min syster,
som . . .
- Alkmene?
- Just af henne. Hon sade, att om hon ägde
en sådan ynglings kärlek som Aristokles’, så skulle
hon väl icke göra den till föremål för sitt åtlöje, -
och dessutom tillade hon, att jag alls icke vore så
synnerligen älskvärd; och när jag frågade henne,
om Aristokles vore älskvärdare än jag, svarade hon
med en blick, som rent af förargade mig.
- Nå, hur gick det sedan? - frågade
Simmias oroligt.
- Jo, sedan gick det så, att nu skrifver Aristokles
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
