Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Filosofens morgondrömmar (1863)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
34 FILOSOFENS MORGONDRÖMMAR.
att jag skall berätta mina reseäfventyr med torr
strupe? Nej, det sker icke. Ej ett ord, innan
jag fått mera vin!
- Ske din vilje! svarade Aristokles leende. De bägge
vännerna nalkades, tigande, löfsalen.
Hur var det? Det hördes röster därinnanför. Nej,
där fanns ingen människa. Ånyo röster och tydligare
än förut.
- Hörde du, Simmias? Jag förnam tydligt ljudet
af hennes stämma - hviskade Aristokles.
- Omöjligt! Här är ju tjocka muren emellan.
Aha, vid Zevs, en springa; äfven denna har det här
sista året åstadkommit.
Simmias lade sitt öra intill muren och lyssnade.
- Dal är Alkmene, som talar med sin broder; hör
Aristokles! vid Hera, ett lustigt äfventyr!
Aristokles gjorde en min af otålighet. Han
tvekade.
- Hon talar om dig - återtog Simmias.
Denna upplysning verkade. Aristokles lutade sig intill
remnan på muren. Han kunde nästan höra hvarje ord.
- Om mig? Ja vid alla gudar! - sade han sakta,
och blodet rusade honom därvid uppåt hufvudet.
- Du frågar mig något - så hörde han Alkmene tala
till sin broder - som är mig rätt svårt
att besvara; men, emedan jag tror, att du, ehuru
lättsinnig du säges vara, ändå har mig en
smula kär, så vill jag försöka besvara din fråga.
- Godt, Alkmene! - ljöd Asters svar. - Så säg
mig då, hvilkendera du tycker bäst om.
- Jag tycker mest om Aristokles.
Vid dessa ord knep Simmias sin vän så hårdt i armen,
att denne höll på att skrika.
- Stilla, för himmelens skull! - hviskade Aristokles
nästan andlös.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
