Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Filosofens morgondrömmar (1863)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FILOSOFENS MORGONDRÖMMAR. 35
I detta ögonblick kom Davus med vinet, och de bägge
vännerna funno rådligast att för ett par sekunder
lämna sin plats och låtsa om ingenting.
Simmias gjorde ett tecken åt slafven att aflägsna sig,
under det han med andra handen ifyllde bägaren. Men
där blef ingenting drucket, och inga äfventyr
berättade. De bägge vännerna återtogo sin lyssnande
ställning.
- Det vill jag ej påstå - så talade Alkmene
- tvärtom tror jag, att Simmias älskar mig mera
än Aristokles.
Nu var det Aristokles, som häftigt tryckte Simmias’
arm.
- Hvarför tror du det, Alkmene?
- Jag har svårt att säga dig det; ty du skall
icke begripa mig.
- Jaså, äfven du, Alkmene, kommer med den där
gamla utnötta frasen. Elaka flicka, tala du!
Jag begriper mer än du tror.
- Väl om så vore. Jag vill vara uppriktig.
Kommer du ihåg, Aster, den där vackra versen, som
Aristokles skref till dig för ett år sedan?
- Hvilken? ty han skref mer än en. – Den om himmelen
och stjärnorna.
- Ja visst, den minns jag nog.
- Och tror du, att Aristokles mente, hvad han sade,
när han önskade sig äga himmelens alla ögon
blott för att få se på dig?
- Å nej, det var förmodligen sådana där
vanliga skaldegriller, som ingenting betyda.
- Men om jag säger dig, att Aristokles hade
fullt allvar med sina ord?
- Då måste han vara galen eller någonting ditåt.
- Nej, Aster, det var han icke; och dock menade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
