Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Min moders testamente (1869)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Diotime satt längst upp i rummet, sömmande på en ny
dräkt åt sin sexårige son. Detta var egentligen den
nyss utgångna slafvinnans göromål, men modern fann
ett lätt begripligt nöje i att också lägga sin hand
vid arbetet. Diotime var blekare än vanligt. Hon
var nyligen uppstånden efter en längre sjukdom. Nu,
när hon var ensam med sin son, framtog hon ur ett
skrin en liten pergaments-rulle, ur hvilken hon
en stund läste. Adeimantos kunde ännu mycket väl
erinra sig, huru hennes beslöjade blick började
skimra i klara tårar, och huru hon, sedan hon lagt
den lilla pergamentsrullen bredvid sig på bordet,
kallade gossen till sig för att passa den snart
färdiga klädningen. Just i detta ögonblick inträdde
Adeimantos’ far. Adeimantos kunde ännu minnas, huru
modern hastigt förde sin hvita hand mot pergamentet,
men drog henne tillbaka igen. Paralos, som förmodligen
märkte denna rörelse, tog skriften i sin hand, läste
dess början, bleknade och sade några brutna ord,
hvilka Adeimantos ej mer kunde ihågkomma. Sedan gick
han häftigt några slag omkring eldstaden, hvarvid
Adeimantos tänkte, att han visst ville föreställa
planeten Pyroeis eller kanske Antikton; därpå kastade
han pergamentsrullen i elden och lämnade hastigt
rummet. Adeimantos såg, att moderns kinder än buro
den flammande eldens färg, än det hvita linnets, som
låg på bordet. Hon vinkade gossen till sig, och han
somnade strax därpå i hennes knä. Han vaknade sedan
vid det, att modern kysste sömnen från hans ögonlock
och, läggande honom bredvid sig på den mjuka dynan,
steg upp från den plats, där hon suttit. Hvad han
sedan såg, kunde han ej vidare redigt erinra sig eller
skilja från de drömbilder, med hvilka slummern ånyo
nalkades. Men han tyckte, att de tio himlakropparne
dansade kring eldstaden i rummets midt, hvilken natur-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
