Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Min moders testamente (1869)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ligtvis nu som förut skulle föreställa
centralelden. En af de dansande, som förmodligen ville
vara den bleka månen, bar hans älskade moders drag,
och huru hon än rörde sig, tyckte han, att hon hade
sina sköna ögon fästa på honom. Slutligen hade alla
de himmelska gestalterna försvunnit, och hon var
ensam kvar. Elden var till det mesta förkolnad. Då
tyckte han, att den hvita gestalten, som nyss varit
månen, hastigt lämnade sin kretsande bana och gick
direkt till medelpunkten, där hon ur de falnande
glöden upptog någonting grått eller gult, som var
brändt i kanten, förde det sakta till sina läppar,
närmade sig därefter bordet, på hvilket den nästan
färdigsydda goss-dräkten hade sin plats, hvarefter
hon fattade nålen och började sömma, sedan hon förut
några ögonblick med ett melankoliskt leende vändt den
grågula lilla lappen mellan sina fingrar. Adeimantos
tyckte sedan, att alltsammans blef bländande hvitt,
stundom skimrande i purpur och guld; han hade länge
sitt öga fäst vid en punkt, som lyste klarare än
det öfriga. Den vidgade sig småningom och flammade
slutligen upp i en klart strålande eld. Det var
urelden, kring hvilken solen, månen och planeterna
ånyo kretsade i sina bestämda banor. Månen var den
blekaste men vackraste figuren; dess drömmande anlete
bar moderns drag. Detta var det sista Adeimantos
tyckte sig se.
När han därefter vaknade, satt slafvinnan Kleo vid
hans sida och berättade honom, att hans moder åter
blifvit illa sjuk, och att tvenne skickliga läkare
blifvit efterskickade. Adeimantos tilläts ej mer
att återse sin moder, som afled på andra dagen. Kleo
berättade honom, att hon hela tiden varit sanslös och
endast ett par gånger yttrat några besynnerliga ord om
ett hvitt lamm, som varit slaktadt - Kleo förmenade,
att hon tänkte på något
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
