Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Min moders testamente (1869)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
dröja en sekund vid honom själf. Adeimantos
hade då tyckt sig varsna en lindrig rodnad kring
hennes tinning; och hvarför skulle han icke tro,
att den lilla rörelse i själen, som i denna rodnad
afspeglades, på något särskildt sätt hade afseende på
honom? Och om så vore, hvarför skulle detta afseende
vara annat än ett mycket lyckligt?
Den svärmande ynglingen hade väl suttit en god timme
i skiftande tankar, när han hörde fotsteg närma sig
och såg sin fader, Paralos, stå vid sin sida. Denne
hade ett halft strängt, halft oroligt uttryck i sitt
ansikte. Adeimantos steg upp.
Min son – sade Paralos – jag har börjat blifva orolig
för dig på den sista tiden.
– Huru så, min far?
Du är för mycket svärmisk och drömmande. Väl höfves
det en yngling att tänka och rikta forskningens väg
inåt såväl som utåt; men ett är att se med vaket öga,
ett annat är att drömma.
– Är det då så farligt att drömma?
Hafva icke drömmar stundom uppenbarat, hvad det vakna
ögat aldrig kunnat se?
– Visserligen, men ett alltför långt drifvet
drömlif har ej sällan slutat med det, att man gått
i sömnen och därvid skadadt sig själf. Jag har
sett till hvilket sorgligt slut det svärmiska sinnets
öfvervikt kan föra.
Paralos såg ut, som om ett djupt smärtande minne
genomföre hans själ vid dessa ord. Adeimantos fattades
plötsligt af en misstanke.
Du menar min mor? – sade han hastigt.
– Din mor? Tyst gosse, din mor är död.
– Ja, tvåfaldt död.
– Hvad menar du?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
