Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Min moders testamente (1869)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Jag menar, att den är tvåfaldt död, hvars skugga
bor i Hades’ natt, och hvars minne på jorden
är en skugga. Min far, hvarför har det blifvit
mig förvägradt att tala med dig och andra om min
moder? Hvarför skall hennes minne för mig förblifva
en skugga, smygande utefter stranden af glömskans
flod?
– Därför att det vore bäst för dig och oss
bägge, att hon redan hade passerat floden.
Vet du icke, att skuggorna längta ditöfver?
– Det förekommer mig, som om denna skugga
i stället önskade att blifva en varelse
af fullhet och lif. Det förekommer mig, som
om hon ville äga läppar af kött och blod samt
en mänkslig stämma för att kunna tala till mig.
Säg mig, min fader, du som känner de vises
tankar, finns det då ingen farkost, på hvilken
man färdas öfver från skuggornas land till
verklighetens, och finns det ingenstädes en flod,
ur hvilken man dricker icke glömska utan lif?
Paralos log bittert vid denna sonens fråga. – Jag
vet – sade han dröjande – en, som trodde sig hafva
druckit ur en sådan flod.
– Var det en människa?
– Ja, en människa; det var en kvinna, som jag såg
för längesedan.
– Och blef hon verkligen odödlig?
– Hennes ord om det lifgifvande vattnet voro
hennes sista; döden stod då redan vid hennes
hufvudgärd.
– Alltså bedragen?
– Ja, bedragen.
- Den arma! Jag önskade dock nästan, att jag
vore som hon; ty det är en vacker tanke,
den där om att dricka ur lifvets flod.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
