Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Mantegnas ängel (1877) Skiss
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
120 MANTEGNAS ÄNGEL.
det framför honom på bordet liggande
manuskriptet. Ändtligen började han läsa. Det var en
berättelse af i det närmaste följande innehåll.
- Nej, Glaukon, vid detta laget hade jag redan
varit död. Besinna, det är tre timmar
sedan han lämnade mig, och tre timmar längre i en
sådan ställning, det hade varit omöjligt.
- Hvem var han då, kanske ett sändebud från de
olympiska gudarne, kanske Hermes själf?
- Ack, Glaukon, de odödlige gudarne äro döde,
såsom allt skönt nu för tiden. Fast det är
nästan otacksamt att klaga öfver skönhetens
försvinnande, när man trampar dessa galileiska berg
och ser landet omkring sig såsom en trädgård eller
såsom en af Elysions ängder.
- Jag medger, Filippos, att här är vackert,
helst i det här trolska månskenet. När jag nu står
här och ser utöfver slätten - hvad är det de
svarla judarne kalla henne nu igen?
- Jisreels slätt.
- Ja, Jisreels slätt. När jag står här och
ser öfver slättlandet ända bortåt hafvet vid
sidan af berget där i fjärran - Karmel sade du
ju cfet hette - så kommer jag att tänka på
utsikten från vårt Akropolis. Men, I välsignade
gudar, det är andra minnen det, än som bestås i
detta slafland.
- Tyst, Glaukon, du smädar ju äfven mig.
- Nej, Filippos, det må vara, att din mor var
en judinna; du är i alla fall en hel hellen; ty hvad
betyder det, att din hy är litet mörkare?
Ingen skall åtminstone kunna säga, att du
har en judenäsa, hon räcker icke ens till för
en skytisk slaf. - Men vid alla un-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
